Påskhelgen fortskred lugnt, grattade morfar på 91-års dagen och var bortbjudna på en fantastiskt god middag söndagen.

Så hur var det då? Pimpling utan varm o´boy, fjällen utan kexchoklad, middag utan påskmust och inget godis.. lite kämpigt ärligt talat men det gick! Och jag känner mig väldigt stolt som klarat över 40 sockerfria dagar nu. Men kan inte påstå att jag blivit av med sötsuget, tvärtom, har aldrig tänkt så mycket på sötsaker i hela mitt liv. Trots att jag äter bra mat, regelbundet, sover tillräckligt, dricker vatten, rör på mig och tar varenda vitamin och mineral jag kan komma på. Besvären jag har blev bättre redan på några dagar men finns fortfarande kvar, 7 månader har jag haft dom nu och börjar verkligen lessna.

Och glöm nu inte den globala manifestationen för miljön ikväll genom att släcka lamporna mellan 20-21. Eller varför inte alltid slå av lampor och elektronikprylar då man inte behöver dem? Det vore ju ännu bättre.
Läste i tidningen att vi slog rekord i pantning förra året, även att vi ligger väldigt högt när det gäller annan återvinning också. Det gör mig glad. Jag har någonstans snappat upp att aluminium är det som tar mest energi att tillverka men samtidigt minst att återanvända, bara 5% om man jämför med att göra nytt. Men det tar tid att förändra åsikter och gamla vanor, se bara på killarna på jobbet som kolla snett på mig de första veckorna när jag envisades med att samla ihop alla pappersförpackningar och aluminiumburkar för att ta med mig och återvinna på vägen hem (det hade dom aldrig varit med om), sen skrattade dom åt mig, nu samlar dom ihop och ger dem till mig.
Jag tvingar ingen annan att sortera (ska va Ecke då) men kan meddela att känslan när man gör det är väldigt tillfredsställande, känner mig lite stolt när jag kan gå ner till soprummet eller till återvinningsstationen och slänga en hel kasse tidningar i rätt kärl.

Och till alla dem som säger att :"det spelar ingen roll om man sorterar eller inte för allt hamnar på samma ställe iallafall" personligen tror jag att det används som en ursäkt för att kunna vara lat och slippa ta ansvar. För uppenbarligen gör det skillnad, stor skillnad.
Idag när jag var på väg hem med en påse miljömärkt lax började jag fundera på en kommentar jag fick
för en tid sedan: "fan du är snart en sån där hälsomänniska som bara går med kläder gjorda av naturliga
saker" I wish! Hade jag haft råd skulle jag tveklöst bara köpa ekologiska kläder men nu är inte läget
så. Sanningen är den att världens bomullsodlare står för 40% av alla bekämpningsmedel
som används inom jordbruket, så organisk bomull kan verkligen göra skillnad. Jag ser det
som mitt ansvar att välja organiskt om jag kan. Skulle aldrig komma mig för att använda
någon annan sorts bomull när jag gör behandlingar tex. Inte bara på grund av etiska skäl
och tanken på mina kunders bästa utan även hela känslan, det handlar om att det ska
kännas bra i själen också, och det gör det för mig när jag gör mina val om hur jag lever.
image28
Det må va många som himlar med ögonen nu men för jag kan inte bara ignorera det faktum att vår jord
håller på att gå under och om jag så är ensam i världen om att försöka få den på fötter så må det va
hänt men jag kan inte bara stå brevid och kolla på när allt går utför utan att göra något.
Vi kan göra skillnad, du och jag!

Liknande inlägg