Fiji, det var allt jag drömt om att det skulle vara! Gröna palmer, sandstränder, turkost
vatten, trevliga människor och små marknader överallt med de mest saftiga frukter du
kan tänka dig. Vi visste att det va regnsäsong när vi for men hade bestämt att det inte
fick stå ivägen, jag har alltid velat åka till Fiji och var övertygad om att det skulle vara
minst lika vackert i regnet. Så vi for, och döm om min förvåning när vi hade strålande
väder varenda dag!! Nån gång om dan kunde det börja regna men redan 10 minuter
senare var det fint igen, och tro mig, med över 30 grader varmt och en luftfuktighet
på 95% är det mer än välkommet med en regnpaus ibland. Hettan var nämligen på
vippen till outhärdlig och vi tillbringade därför den mesta tiden antingen i skuggan
eller vattnet (vilket inte var till mycket hjälp på huvudön då vattnet var varmare
än oss där, på vissa ställen brände det nästan så ni kan ju bara föreställa er).
När vi anlände till Nadi blev vi välkomnade med sång & musik och ganska snabbt
efter det hade vi fått gåvor i form av varsina snäckskalshalsband och lyckats blivit
medlurade upp på ett kontor där man ville "hjälpa oss att hitta rätt", med andra ord,
dom ville att vi skulle köpa svindyra båtpass ut till turistöarna på västkusten där vi
skulle få se "the real Fiji". Man påpekade även att det var bäst att vi bokade på en
gång för annars skulle vi garanterat bli kvar i Nadi ännu en natt och där ville man
inte stanna. Vi hade dock inget intresse av att besöka några turistfyllda partyöar
utan talade om att vi ville till östkusten. Detta var såklart inte bra alls för det skulle
bara regna där, det var på västra sidan som solen fanns. Men hellre regn än turister
tyckte vi och redan nästa dag begav vi oss vidare. Första stopp blev "Beach house",
en riktig juvel till resort som ligger halvvägs till Suva, och där stannade vi två nätter.

Innan vi åkte hade vi nämligen hittat lite information om en ö som heter Caqalai, en
riktig pärla som få turister hittat till. Det var faktiskt inte många av lokalbefolkningen
som hade hört talas om den heller så naturligtvis ville vi dit. Resan bestod av både taxi,
bussar och båt och medan vi satt och väntade på den sistnämda drog vi till oss en skara
av nyfikna barn. En av dom klättrade upp i ett papayaträd som om det vore det enklaste
i världen och minuten senare stod vi alla och åt på en varsin skiva färsk papaya. Sedan
skulle det badas & stojas. Det är enkla liv dom lever. Husen är mer skjul än hus varav
många inte ens har dörrar. Man går runt på regnvatten i stora tankar och många lever
på att sälja frukt och rötter av olika slag. Överallt såg vi barn som hjälpte de vuxna
att bära eller sälja frukt vid vägkanten och alla går inte i skola. Hur som helst. Efter
en båttur på mindre än en timma nådde vi till sist Caqalai, och vilken vinstlott. Vår
lilla oturistiga ö i söderhavet. Så liten att man kunde gå runt den på 15 minuter.
Omgiven av vackra korallrev som vi snorklade i dagarna långa. Höjdpunkten var
när en av killarna klättrade upp (det är mycket klättrande) och hämtade en varsin
kokosnöt till oss, dom flesta som känner mig vet hur mycket jag hatar kokos, lukten,
smaken, allt. Men färsk kokosnöt kan va det godaste nånsin!! Här tillbringade vi 5 dar
och det var ganska precis vad vi orkade med. Det är ju underbart att leva sådär, ligga
på stranden och läsa, ha en kock som lagar mat åt en 3ggr om dan, dricka kava (deras
nationaldryck eller vad man ska säga, kommer från en rot och smakar som en blandning
av PH-kalk och lera typ, ingen hit men kul att prova ),  sitta runt lägerelden med Fijianerna
på kvällen, ligga ute i mörkret och beundra stjärnorna till en flaska vin  eller vad som, men
efter ett tag blir man uttråkad. Så vi tog farväl av paradiset & for tillbaka till fastlandet igen.


Bestämde oss för att spendera de sista 2 nätterna på "Beach House" där Andrew upp-
graderade oss till ett dubbelrum till ett bättre pris än vi betalade för ett dorm första
gången. Vi må ha varit på Fiji men hade ju fortfarande en budget att följa så visst
tänkte vi på vad saker och ting kostade. Lyckligtvis är både mat (läs frukt; en
ananas kostar 4 kr, papaya 1 kr osv) och resor (till exempel taxi i 3h för 120 kr
& buss 1h för 6 kr) väldigt billigt så vi kom undan med mindre pengar än planerat
vilket var ett oväntat plus. Och efter dom nätterna var det dags att lämna Fiji igen.
Så nu är vi tillbaka i Nya Zeeland. Tillbringade första natten på flygplatsen, följt av tolv
timmar på buss till Wellington och en till natt på färjeterminalens golv där innan vi tog
oss över till Picton. Om några timmar väntar en lång resa ner till Christchurch och
sen ännu 1 till Cromwell imorgon där Andreas väntar. Och jag må vara tröttast i
världen för tillfället, för att inte tänka på vad jag kommer va när vi kommer
fram, men det ska bli ruskigt kul att träffa honom så det får det vara värt.
Det är en obeskrivlig frihet jag lever i för tillfället. Vi vet sällan vad som händer imorrn,
eller om några timmar för den delen. För 1 vecka sen satt vi på biblioteket i Westport
och hade ingen aning om vart vi skulle ta vägen eller göra och bara några minuter
senare var vi på väg till Auckland igen. Väl här hyrde vi en bil för att utforska
northland som alla pratar om. Och vilka underbara dagar vi haft.. vi började med
att åka till Bay of islands där vi simmade med vilda delfiner!! Finns inte ord för hur
otroligt underbar den upplevelsen var, det är tveklöst nått av det bästa jag varit med om!
Sen fortsatte vi till "Cape Reinga" vilken är den nordligaste punkten på Nya Zeeland, via
denna plats tror man att själarna återvänder till sitt hemland efter döden. Här kan man
även se Tasmanska och Stilla havet mötas vilket var en upplevelse utöver det vanliga.
Efter det var det dags för "Doubtless bay" och det som faktiskt blev det avgörande i vårat
beslut att åka hit direkt istället för att flytta till Norge (och vad jag inte ångrar det just nu),
nämligen att surfa!! Lika svårt som kul vill jag lova men skam den som ger sig. Robin var
lycklig som ett barn och har inte pratat om nått annat sen dess så jag misstänker att jag
inte har nått annat val än att följa med på 5-dagars kursen han bestämt att vi ska gå.
Vi passade även på att åka förbi "Waipoua Forest Sanctuary" för att se världens största
kauri-träd, och mäktigt var ordet. Ena trädet mätte över 16m i omkrets! Och som avslut
tog vi kustvägen runt hela Coromandel innan vi for tillbaka igen. Bästa veckan ever!!!

Och det må verka lätt att leva såhär men jag kan tala om att det tar rejält på krafterna
att hålla på som vi gör, var säkert 2 månader sen vi fick sova ut och för att ens ha råd
att göra alla dom här sakerna prioriterar vi bort maten, har inte varit mätta sen Otaki.
Men nu har vi bestämt oss för att lyxa till det med semester så imorrn åker vi till Fiji!