Anejlica

Underbar helg på många vis men som alltid verkar tiden ha en förmåga att rusa fram
så fort man känner att det börjar gå att andas relativt smärtfritt. Med andra ord är
jag hemma igen. Har 3 dagar kvar på jobbet och sen är jag fri att flyga som jag
vill igen. Märkligt det där.. allt jag jobbat för närmar sig med stormsteg men ju
närmare jag kommit ju längre bort har det känts. Jag trodde ju faktiskt aldrig
att jag skulle orka hålla ihop såhär länge så är varken förberedd eller redo
på vad som komma skall. En del av mig känner att hon inte kan, borde eller
ska, att jag måste ta itu med mig själv först och göra något åt det som tynger
mig, men skulle jag lyssna på allt som känns där inne hade jag inte tagit mig såhär
långt från 1a början. Slår garanterat tillbaks på mig sen, men då får jag väl ta det då!

"Svenskarna reser inte till någonting, dom reser från någonting"

Just idag är jag villig att hålla med, men annars tycker jag nog tvärtom!

Senaste tiden har jag drömt mig bort till platser där snorkel-
utrustning, solkräm och kokosnötter är det enda man behöver tänka
på, och för prick ett år sen såg faktiskt livet ut så. SOM jag längtar tillbaka!

Jag ger det en månad, max, sen tänker jag inte drömma längre, då åker jag!