Efter att ha klarat mig igenom den hittills jobbigaste veckan i mitt liv, och varit med
om saker jag hoppas aldrig behöva uppleva igen, så känns det som om hela den här
helgen har varit ett djupt andetag fyllt med både ro & kraft. Fick tillbringa fredagen
på jobbet tillsammans med Maria och vilken lättnad att få lite utrymme att vara sig
själv för en dag och inte gå omkring med en stor klump i magen som vill explodera
i ett stort jag-säger-upp-mig-skrik. För så less är jag på det där nu. Sen kom Robin,
äntligen! Har bott i stugan i helgen och jag önskar jag kunde vara ledig resten av den
här sommaren och flytta dit istället för att jobba. Men men. Igår var det iallafall dags för
den efterlängtade roadtripen ner till Borlänge för att se Bob Dylan på Peace and Love, har 
sett fram emot det så länge nu och det var verkligen roligt att han var så pass aktiv och
glad som han var. Sen vet vi ju alla att någon röst har han inte kvar, tyvärr, men Dylan
har både musik, texter & en historia som få kan mäta sig med. Så jag är mer än nöjd. 
Enda minuset var min kamera som gjort sitt för lääänge sen, men jag jobbar på det...

Underbara älskade, varför kan du inte vara hos mig jämt?

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej