Ibland gör tystnaden så ont. Det skaver inuti och jag som intalat mig själv så många
gånger att det går över om jag bara ger det lite tid ser nu att det inte var sant. Det
blir bara värre. Ibland finns inga rätta svar. Det blir fel oavsett. Om allt ändå var
lika lätt som man ibland får för sig.. om det jobbigaste som kunde hända var
att man lyckades spräcka ett vinglas över den iordningsställda konferans-
dukningen två minuter innan gästerna kom, eller, varför inte spilla kaffe
över hela sig när man ska passa upp på halva Jämtlands poliskår?
(okej, jag erkänner, det var min dag! Inte ett enda rätt.) Nej,
skulle kanske inte vilja ha det så varenda dag heller.
Men nån slags paus där uppe hade varit skönt..
Solen skiner igenom det osynliga lagret av dis på himlen och gör att
dagarna verkar på låtsas. Det känns som jag drömmer. Men jag vaknar
aldrig upp. Allt är så overkligt och jag undrar om livet alltid kännts såhär?

"Tro ork och lust är lätt att tappa, lätt när stora drömmar trängs med saknaden"

Ibland känns det så tydligt att livet är så mycket mer än det här..
äntligen fick jag se henne live, och jäklar vad bra hon är den här tjejen!
Vackrare röst får man leta efter! Texterna har dock en förmåga att få tankarna
att snurra så mycket att det är näst intill omöjligt att inte flyga iväg till min egen
värld fast jag egentligen bara vill njuta av tillfället. Men det kanske är hela grejen?

Och mer än så orkar jag inte skriva.. att knappt sova på 2 nätter, kliva upp och
åka till jobbet när klockan ringer 05-nånting för att senare ta en roadtrip till
Sundsvall fram och tillbaks sög mer energi än jag hade. Så nu ställer jag
klockan på 15.45 och hoppas på att sova ända till dess.

Liknande inlägg