Anejlica

Det är ju för härligt.. bara nå timmar efter jag påpekat vilken tur man haft som
aldrig blivit av med något under alla bussresor hade vi avverkat vår sista, och
anlände åter på Mo Chit, där jag på ungefär 5 sekunder inser att någon rotat
igenom våra väskor. Förbannad som få vänder jag mig om för att hoppa på
första busskille jag ser, men tro på fan att dom lagt sig på gasen i samma
ögonblick dom slängde ut väskorna på gatan & redan är på väg därifrån!
Väl på hotellet går jag igenom alla grejer, noterar vad som saknas och
går dagen efter, lika förbannad som innan, till polisen för att göra en
anmälan. Och fast polisen är väl medveten om att man endast når
bagageutrymmet via en knapp i förarhytten så säger han bara
"I dont think so" när jag påpekar att det såklart är nån av dom
tre i personalen (fast mest troligt är alla med på det..) som rotat
igenom våra grejer! Klart som fan att det här kan pågå överallt när
polisen inte ens bryr sig. Så då får jag väl varna för Indra Tours här istället!

Och jag är så trött på Asien nu så det finns inte.. på att inte kunna gå nånstans
utan att behöva oroa sig för att bli rånad, lurad eller utsatt för nån av alla scams
och på att ingen nånsin är trevlig eller hjälpsam utan baktanke. På att vakna upp
varje morgon med 5-10 nya myggbett, på den sjukt enformiga maten, täta
trafiken, avgaserna, bristen på luft och riktiga mataffärer och på att alltid
måsta kämpa för att få tillbaks rätt växel eller köpa saker till rätt pris.

Vår hotellsvit på Nasa Vegas de senaste dagarna har dock varit grym, relaxavdelningens
jacuzzi och ångbastu, filmkanalerna, skytrain, dagens Malai Cofta och Swensens glassbar
likaså! Så det blev en rätt bra avslutning ändå även fast jag hoppas på att aldrig behöva
sätta min fot i Bangkok igen. Kommer förmodligen börja sakna värmen så fort vi landar
igen men fyra länder, 30 hotell, 250 busstimmar, 2500 bilder, 62 dagar, 40 000:- och
ett oräkneligt antal snickers senare lämnar vi nu Asien, och ingen är gladare än jag!