Igår morse var jag redo att ta flyget tillbaks till Kanada. Hade hittat resa, gjort
en budget & kollat upp hur jag enklast byter in mina New York-biljetter. Lagom
till eftemiddagen hade jag tingat tre höns som ska göra mig sällskap här ute
och insåg att jag måste bygga en hönsgård snarast. Det måste krävas ett
övermänskligt tålamod att vara tillsammans med en sån som mig, jag
står knappt ut! Än mindre när det känns som hjärtat ska ramla av.
Vissa stunder vill jag bara hänga mig själv men så kommer jag på att
det är för lågt i tak här och fortsätter med renoveringen istället. Tanken
med att komma hem var ju ändå att isolera mig här ute och lista ut vad jag
egentligen vill med livet, men ensamheten äter upp mig. Och det spelar ju ingen
roll var i världen jag befinner mig så länge jag inte lär mig trivas i mitt eget sällskap.
Så det blir inget mer flänga runt, nu ska jag banne mig stanna här. Ett tag i vilket fall.

Och under tiden har jag ju tusen saker att göra, nybakta kladdkakemuffins varje dag,
massa vin, husmössen & bandit som gör mig sällskap. Man kan ju ha det värre!

Liknande inlägg

1 kommentarer

syster-yster

22 May 2012 23:18

att jaga kickar är ingen konst, men det är att njuta av att stå still som kan va en riktigt prövning. allt du gjort och allt du gör är vad som skapar den fantastiska människa du är och även om jag förstår tjusningen i att ständigt vara på väg nånstans så finns det nåt otroligt fint och kraftfullt i att stanna upp och reflektera ibland oxå. var stolt över den du är för det är jag <3

Kommentera

Publiceras ej