Resan mellan La Paz och Copacabana kan ha varit den längsta i mitt liv, och då tog den
bara 4h.. hade tandvärk från helvetet så satt bara och försökte att inte gråta av smärta på
bussen. Fy fan säger jag bara. Tabletterna jag fick av tandläkarn hjälpte föga så väl framme
gick jag och köpte det starkaste dom hade för att blanda med tandläkarpillren samt ett 3:e
piller för att minska på trycket. Efter att ha tryckt ut det mesta av varet samma natt blev
det lite bättre i själva tanden iaf men nu har det satt sig i kinden istället så ser ut som
Lina i Emil i Lönneberga. Hett! Fattar inte varför jag alltid ska vara sjuk på mina resor.
Titicaca är iallafall sydamerikas största sjö, 19mil lång & 5 mil bred.  Igår blev det en båt-
tur till Isla Del Sol, ett måste här tydligen men jag förstod faktiskt inte varför för så
fint var det inte. Kollade på ruiner och någon labyrint och gick sedan tre timmar över
topparna för att komma tillbaks till stranden på den södra sidan där båten tillbaks gick ifrån.
         
         
    
         
Men Bolivia är ju bra jävla tråkigt ibland.. först när man gick i land var man tvungen att köpa en biljett
för att få gå till ruinerna så köpte en biljett och gick vidare. Halvvägs över bergstopparna sen sitter 2
killar med en hemmasnickrad biljettskylt och kräver att jag köper en ny biljett för att få fortsätta gå,
och det är liksom inte läge att vända för båten som avgick från den stranden kommer hinna gå
innan man kommer tillbaks så betalar biljetten och fortsätter gå. Hinner inte långt innan en
kvinna sitter vid stigen för biljettkontroll. Iallafall, efter 2.5 timma, precis innan man kommer in
i byn där båten hem går ifrån, så tvingas man köpa ÄNNU en biljett! Det handlar inte om särskilt
mycket pengar utan det störiga är att man inte får någon information om det innan, för i så fall
hade det varit lugnt. Men här får man inte ens gå i land på bryggan utan att en stor Boliviansk
kvinna blockerar vägen och kräver pengar för att man ska få gå i land. Överallt är det även
olika priser beroende på om man är turist eller inte, lokalbefolkningen får liksom åka med
gratis och alla andra får betala dubbelt istället och man tillåter tex att hemlösa kliver på
turistbussarna för att tigga pengar innan avgång. Fattigt land visserligen men lösningen
finns inte där, tycker heller inte det är okej och det ska bli väldigt skönt att åka härifrån nu.
    
Världens högst belägna huvudstad, 3700möh ligger den inbäddad i en gryta mellan bergskedjorna.
    
Ett kokande myller av människor, matstånd, kvällsmarknader, uppförsbacke vart man än ska,
kvinnor lika breda som långa i traditionella kläder & hatt, turistkontor, tutande taxibilar och
bussar som spottar ur sig svartrök på daglig basis. Det är nåt med stan som tilltalar mig
men kan inte sätta fingret på vad. Fem nätter fick hur som räcka, dags att röra på sig.
    
Självklart kan jag inte lämna bolivia utan att ha gjort den ökända "Death Road", utnämnd till
världens farligaste väg. Varför den heten så? Jo för att det genom åren dött alldeles för många
människor längst den smala vägen som slingrar sig runt bergsväggarna. Ett litet ögonblick av
andra tankar och flera hundra m i luften är vad som väntar.. Sorgligt nog är det fortfarande
människor som saknas där nere i stupen. Numera har man byggt en ny, säkrare, väg för
trafiken och sedan dess är "Death Road" en popular utmaning för turister m dödslängtan.
Som jag till exempel. Minst 18 turister har dött cyklandes här och mångt många fler bilister
vilket man påminns om av alla kors längst kanterna, hundratals dog här varje år innan nya
vägen blev klar. Den 64km långa sträckan nerför, på smala grusvägar som knappt tillåter
mötande trafik, med dålig sikt pga dimma och regn som även skapar jordskred med
stenar och leriga vägar som följd, alldeles för få räcken och stup på ena sidan, börjar
på 4750m höjd och letar sig efter några timmar ner till 1200m. Den skakiga vägen och
konstanta bromsandet var det jobbigaste med hela grejen och i slutet orkade jag knappt
fatta tag om styret, idag kan jag knappt nudda varken underarmarna eller handflatorna
utan värk. Men det var det värt, lite träningsvärk har väl ingen dött av, jäkligt kul grej.
                             
Och nu när jag äntligen börjar vänja mig lite smått vid höjderna här (bara andnöden
som spökar men man får ta det lugnt och vila mycket när man är ute och går)
började en molande tandvärk igår som eskalerat sedan dess. Så pass att jag,
som fortfarande inte sökt vård för febern jag haft 6 veckor nu, kände mig
tvungen att gå till tandläkaren idag. Efter att ha googlat mina symptom var
jag övertygad om att jag antingen fått en spricka eller en infektion under min
enda rotfyllda tand och hade mentalt förberett mig på att antingen måsta göra
en ny rotfyllning eller dra ut tanden. Efter att ha besökt några stängda kliniker
hittar jag iallafall 1 som är öppen och lyckas på nåt jävla vis göra mig förstådd
av tandläkaren som knackar, skrapar, testar smärtan när jag biter ihop samt
röntgar tanden. Till min lycka säger han att den ser jättefin ut och att det är
en infektion i tandköttet runtom som skapar smärtan och skriver därefter
ut ett recept på några piller som jag ska äta nästkommande 4 dagarna.
Vad jag får betala för detta? Inte en enda krona förutom dom 42
bolivianos som tabletterna kostar. Tummen upp Bolivia!

Liknande inlägg