Vi passerade gränsen tidigt på morgonen den 8 november.
Som på alla andra ställen behöver man inte leta efter någonting
då alla kommer fram till dig ändå i hopp om att tjäna några kronor
på att växla pengar, sälja vatten eller fylla sin buss till destinationen
du förmodligen vill till iallafall. Just den här morgonen följde vi med en
ihärdig kille som ville att vi skulle åka hans minibuss till närmsta by där
bussen till San Pedro Sula - världens farligaste stad, avgick ifrån. Men
när vi efter lite avvägande insåg att vi skulle få sitta och vänta i en
evighet på att han skulle lyckas fylla upp den innan vi kunde åka
sa jag att vi ändrat oss och skulle åka taxi istället, då blev han
rasande & skrek "puta" (hora) efter mig. Var en mikrosekund
Ifrån att dra en liknande kommentar om killens mamma (deras
mammor är ju typ heliga här) men så insåg jag att det vore ytterst
osmart. Honduras är ett väldigt farligt land, att riskera några obehagliga
påföljder var inte värt det så jag bet ihop min ilska och hoppade in i taxin
Istället. Vi blev avsläppta framför bussen som skulle ta oss ca 6 timmar
norrut och efter, inte dom fem minuter som dom sa, 1h började vi rulla.
Jag som sover mer än jag är vaken drömde mig förbi långa sträckor men
varenda gång jag fick upp ögonen slogs jag av hur vackert landet är. Grönt,
bergigt, inbjudande. Passerade otaliga små byar där nakna barn sprang
omkring och lekte bland gatuhundar, matskjul och brinnande sopor
omgivna av de orörda bergsvyerna. I skymningen svängde vi in på
busstationen i San Pedro Sula. Vi ville egentligen inte vara där, mord-
statistiken talade om det för oss, så när vi några sekunder senare blev
erbjudna att komma med sista bussen till La Ceiba tog vi det omgående.
Nästan 4h tog det att komma fram, var nervös och nojig hela vägen då man
inte bör färdas på vägarna kvällstid men allt gick bra och en taxitur senare
kunde vi checka in på ett vandrarhem och äntligen få lite att äta efter ca
15 timmars resande genom landet. Morgonen efter väntade en ynka
timma på färja dom sista 33km till vår slutdestination, Utila.
    
Nej det blir inte så mycket bloggande längre, varför?
1. Jag har ingen lust what so ever. 2. Det är inge kul utan kamera.
3. Min dator består numera av en sprucken skärm i svartvitt.
4. Befinner mig på en ö i Karibien med extremt begränsad
tillgång till både internet och datorer. Men trots mitt uppenbara minus
på karmakontot senaste veckorna ska jag ändå göra ett halvhjärtat försök.
     
Vi korsade gränsen till El Salvador för ca 1.5v sedan.  Fick hoppa ur bussen
och gå sista biten för det stod säkert minst 100 lastbilar som blockerade
vägen i väntan på assistans. Det krävdes obligatorisk ebolakontroll
för att bli insläppt = en termometer i örat. Efter ca 6.5 timmar 
hoppade vi av i La Libertad, en ganska ocharmig stad längst
stillahavskusten som kräver en surfare för att komma till sin fulla rätt.
        
Men vi hittade ett ok ställe att bo på och en bra restaurang vid stranden
där jag åt en riktigt god räkcoctail & drack kokosvatten. 2 gånger
försökte jag göra servitören uppmärksam på att han glömt
skriva upp min mat på notan men han insisterade på att den
stod med ändå och min måltid gick därför på endast 2$ inkl dricks!
                           
Morgonen efter tog vi lokalbussen till San Salvador där vi besökte inte
mindre än tre busstationer innan vi hittade en resa vidare till La
Palma, nära gränsen till Honduras, där vi spenderade ännu en
natt. El Salvador var med andra ord bara ett nödvändigt stopp för att
komma vidare & inget land vi kände för att spendera så mycket mer tid i.
                     
I måndags blev det en chickenbus (ni vet såna där man inte ska åka pga rånrisken
men som är så sjukt billiga att vi inte kan motstå..) till San Pedro La Laguna.
     
             
     
Vi installerade oss snabbt på "Hotel San Fransisco" och följde sedan med guiden, som
roffat oss samma sek vi anlände, till hamnen för att kolla alla tours som fanns tillgängliga.
     
Planen var att prova paragliding, något som till min besvikelse inte hade gått att göra alls
senaste veckan pga vinden. Funderade istället på en 3 timmars ridtur då det var så löjligt
billigt (120:-) men kände att kroppen inte skulle orka det. Fanns även massa leder att
gå men det var också bara att glömma tyvärr. Sen tar det bort hela grejen när det
mesta man vill göra här kräver poliseskort eller att man är en stor grupp varav
någon bär en machete för att man inte ska bli rånad, så vet inte om jag velat
bestiga den där vulkanen även om jag varit frisk faktiskt.. finns bättre land
att vandra i i så fall & är turismen inte viktigare för Guatemala än att ta
tag i situationen så kan jag spendera mina pengar i dom länderna istället.
     
Andra dagen tog vi iallafall en båttur över till San Marcos La Laguna.
En plats som kryllar av meditationsskolor & annat alternativt. Hade
innan funderat på att göra en 4v månmeditationskurs här men
var inte alls särskilt förtjust i den lilla byn som hippies över hela
världen anser har en läkande energi. Någon annanstans, en annan gång.
       
              
På kvällen blev det asiatiskt/indiskt på "Buddah Bar" där dom lokala förmågorna
var lite för närgångna och lite för tydliga med att dom ville sälja knark till oss
samtidigt som dom cirkulerade runt biljardbordet. I vanlig ordning satt jag
mest och iakttog folks händer och försäkrade mig om att vi inte hade några
värdesaker inom räckhåll. Jag litar inte på nån här. Morgonen efter tog vi båten
vidare till Panajachel. Inte alls min morgon.. först lacka jag ur på att dom blåste
mig på biljettpriset när alla andra uppenbarligen betalade mindre (inkl Henke)
så det slutade med att jag siktade kaffekoppen jag råkade ha i handen rätt in
i båtjäveln där killen som vägrade ge tillbaks mina pengar tagit belägring.
Sen fick vi betala överpris för att komma på en minibuss till Antigua. Stod
och diskuterade priset en lång stund innan vi kom överens och slutligen började åka..
          
..bara för att någon timma senare stanna vid en mack där chauffören försökte pressa oss
på mer pengar för att köra sista biten. Då blev jag fan vansinnig. Först komma överens
om ett pris och sen köra en sån fuling! Först när jag började fota bilen och honom och
Henke skrev upp turistnumret & vi började prata om att rapportera honom blev han
skitskraj och ville plötsligt hemskt gärna skjutsa oss sista biten, helt gratis. Men
förtroendet för honom var vid det laget lika med noll, han hade likväl kunnat köra
oss till nåt slumområde och dra fram en pistol så vitt jag visste så vi önskade honom
lycka till i framtiden om han fortsatte sådär och tog en chickenbus sista biten istället.
                       
     
Och ja, Antigua var charmigt men det är ju lite min lott i livet att lyckas välja sängen
där det bor bedbugs i kudden.. fy fan. Det räcker liksom inte med all annan skit
som gör att jag inte vill bo i min egen kropp för tillfället, orkar inte ens hålla
mig vaken en halvdag längre. Men tillbaks till historien så valde vi iallafall
att lämna Guatemala efter natten i Antigua och fortsätta mot El Salvador.

Liknande inlägg