Vet inte hur jag ska sammanfatta dom senaste veckorna på ett rättvist sätt.
Dom har helt klart varit omtumlande och fyllda av så mycket olika känslor.
Från berusande kärlek och tårar av glädje till hopplöshet och kännbar
smärta. Vi klev iallafall ur taxin utanför "Pacha Mama" några dagar
innan jul och möttes av en strålande Erika trots att hon precis
förlorat varenda värdefull pryl hon hade, från pass, visa, kontanter
och födelsebevis till dator, kamera, mobil och hårddiskar med alla bilder
från hennes resor, och därmed var strandad i SJDS på obestämd tid. Stan
var mer eller mindre fullbokad men Rickard lyckades få tag på en bädd där
medan jag och Brando checkade in på ett schysst hotell vid stranden istället.
För att trivas i San Juan krävs det att man gillar surfing eller fest. Vi gick mer
eller mindre all in på det senare. Vi skulle därför snart få uppleva vår första
"Sunday Funday" vilket i princip innebär fest från 10 på morgonen och att med
200 andra flytta runt bland olika barer, poolpartyn och dansgolv till sent på natten.
På dagarna är det strandhäng som gäller och burritos & quesadillas fungerar som
enda föda. Julen passerade, min födelsedag gjorde entre och bestod av mer
strand, vattenkrig, massage, flyga drake, drinkar, grym mat, solsken och
skratt. Jag tror det var en av dom bästa födelsedagar i mitt liv, det kändes
liksom lätt att leva. Och så plötsligt kom året 2014 till ett slut. Vi planerade att
fira i Costa Rica men Brandos beställda guldtand blev försenad i sista minut så
vi bestämde oss för att stanna kvar ändå. Så med 16 nya länder i ryggen och
mer erfarenheter än jag drömt om dansade vi in det nya året på stranden
bland fyrverkerier & locals. Och jag önskar kvällen hade slutat där, medan
allt fortfarande var perfekt, innan missförstånd och innan jag hamnade i bråk
med 2 nicas, men det är en lång historia. Ups and downs, lyckligtvis så många fler ups!
Några dagar senare kom verkligheten ifatt & det var dags för Brando att åka tillbaks
till Honduras igen. Vi gjorde därför ännu en lång resa tillbaka upp till León där vi
tillbringade en sista natt tillsammans innan tiden var kommen för oss att skiljas
åt igen. Det var svinjobbigt! Jag hatar att säga hejdå men så är verkligheten
på resande fot. Han lämnar helt klart ett stort tomrum efter sig, men är
det meningen så ses vi igen! Efter att ha torkat tårarna åkte jag iallafall direkt
ner till San Juan igen där Travis & Rickard ordnat både pass & sängplats åt mig
för ännu en blöt "Sunday Funday" med massa dans, drinkar, fina vänner och skratt.
Dagen efter följde jag med Erika till Ometepe igen. Vi fick tag på sista rummet på
"Little Morgans" där vi spenderade en stormig natt utan mycket sömn. Eller ja,
för mig i alla fall, Erika gick ju all in på sömnpillerkartan och rörde sig inte en
mm på typ 14 timmar! Långt från allt, mer zoo än hostel, utan wifi, tv och
oljud, skönt för vissa men tystare än jag klarade av bland alla tankar.
Vi tillbringade därför dagen efter på favoriten "Ojo De Agua" där
jag förjäves snorklade efter ett meddelande jag inte kunde hitta,
drack coco locos & toñas innan vi kramades hejdå och jag hoppade
in i en minibuss för att en tredje gång återvända till San Juan Del Sur.
Det visade sig dock vara lättare sagt än gjort och efter 2.5h väntan
på båten gjorde man klart att det blåste för mycket för att lämna
hamnen så fann mig själv strandad i Moyogalpa där jag
checkade in på ett hotell tillsammans med kanadensaren
Samir i hopp om att morgonen efter skulle bjuda på bättre
väder. Kl 08.20 stod jag därför redo i hamnen där jag fick klart
för mig att folk köat sedan 05.20 för att komma iväg, utan resultat.
Efter 2h började det spöregna och blåsa upp till oväder och det blev
officiellt att inga båtar skulle lämna Ometepe denna dag & kanske
inte kommande 4 dagarna heller pga stormvarning.. så checkade
genomblöt in på närmsta hostel igen bara för att en timma senare
få veta att man bestämt sig för att släppa iväg en båt klockan 11. Ryktet
spreds snabbt och snart stod hela ön och trängdes för att få komma ombord.
Det skulle ta ytterligare 2 timmar innan vi faktiskt fick boarda båten och då
var nästa mission att lyckas få tag i en åtråvärd flytväst för annars fick
man glatt gå i land igen. 1 dygn senare än beräknat nådde jag i alla
fall San Juan igen och kunde njuta av mina två sista dagar där.
Dom tillbringades till största delen tillsammans med Travis på olika
restauranger, uppe på "Naked Tiger" samt ute på havet där vi gjorde
en booze-cruise med all-you-can-drink-rom tillsammans med 14 andra.
Igår morse kramades vi ses-förhoppningsvis-snart-igen & hann även
träffa Erika som också lyckats ta sig tilbaks från Ometepe innan
jag & Rickard satte oss i en taxi mot gränsen till Costa Rica.
Tre månader har plötsligt flugit förbi i centralamerika
och vi hade kommit till sista dagen på våra visum. Så
nu är det bara vi 2 igen, på väg mot nya platser att förälska oss i.
Kommentera