Vi hade gravt underskattat kylan som mötte oss när vi steg ut från flygplatsen i
Toronto, den var brutal för att uttrycka mig milt, efter månader i stekhet sol.
Men vi lyckades ta oss in till stan och halvspurtade, i vad som kändes som
en evighet men säkert bara var 10 minuter, i sällskap med några mindre
frusna ynglingar som varit på konsert, och tog oss till slut fram till
baren "The Irv" som Brandos kusin och hennes man driver. Där fick
vi en nyckel till deras hus och hoppade sedan in i en taxi den sista biten.
             
Det tog timmar att tina upp men jag däckade ändå relativt snabbt efter
den långa flygresan. Morgonen efter följde vi med till baren där dom
bjöd på god frukost och Kanadas stoltheter: poutine & ceasars,
innan Brandos bror Teagan och hans tjej Cassie kom och plockade
upp oss. Dom hade precis varit och hämtat en hundvalp utanför stan
och var nu påväg hem till Timmins vilket ju passade oss alldeles utmärkt.
Vi var sjukt trötta och sov större delen av resan, som tog ungefär 9h. När vi väl
kom fram till deras föräldrars hus sent på kvällen var hela släkten där för att fira påsk.
Ganska omtumlande med så många nya ansikten och intryck men alla var jättetrevliga.
           
Ungefär en månad blev vi kvar hos Amy och Pierre, som höll med en massa god mat och
intressanta samtal, underhållande spelkvällar, standup-biljetter till "Comedy Festival" samt
tog oss på en guidad klaustrofobi-tur mer än 1000m under jord i gruvan där Pierre jobbade.
            
                               
                  
Och trots att jetlagen inte höll tillbaks på sovmornar så hann vi med en hel del annat
också. Som skoter, fyrhjuling & pulkaåkning, bio, massa häng och biljard i JC:s
tatueringsstudio, tv-spels och filmkvällar, promenader med sällskap av världens
snällaste Oreo, pimpling, utekvällar, grillning & snögubbsbyggen, för att nämna en del.
             
            
                           
            
            
Och efter veckorna i den lilla guldgruvestaden, mera känd som Shania Twains
hembyggd, var det så dags att packa ihop väskorna och bege oss hem till Sverige igen.
            
            
För 3:e gången på bara några månader befann vi oss åter i Thailand, på ett dunkelt
hotellrum ett stenkast från "Koh San Road". Vi funderade starkt på att åka hem
nu istället för att planlöst resa omkring i cirklar, vilket det verkligen kändes
som vi gjort, trots några riktigt grymma highlights på vägen. Någon slags
planering samt tålamod är ganska väsentlig för en lyckad resa och
våran hade varit minimal. Men vi beslöt oss till slut för att göra ett sista
ryck till "Koh Chang" och sa på återseende till Bangkok för den här gången.
      
Vi fick sällskap av en vän till mig hemifrån som ville följa med några dagar
men det skar sig snabbt tyvärr så blev att fortsätta på varsitt håll igen.
Hur som. Vi anlände på eftermiddagen och hyrde första bästa vespa för att
kunna ta oss runt och jag vet inte hur många timmar vi åkte runt och letade ett
ställe att slå läger på innan vi slutligen lyckats hamna ända borta i "Lonely Beach".
      
            
                  
Vi gjorde inte särskilt mycket under dagarna på ön mer än att cruisa runt
och unna oss våra dagliga massager typ och jag tycker inte riktigt
att vi gav den en ärlig chans. Men tror vi bägge egentligen bara
ville bort från värmen och allt hattande och påbörja resan hemöver.
      
            
           
Så snart var vi påväg tillbaks igen, men för att dela upp ressträckan lite så stannade vi
2 nätter i "Pattaya". Många hade berättat det är en destination man vill åka tillbaks
till igen och igen men vi kände oss bara sjukt malplacerade bland alla medelålders
vita män som hängde på mörka barer med unga, lättklädda thaitjejer svärmandes
runt sig. Så vi flyttade till strandgatan istället, tyvärr var det inte badvänligt på
grund av det blåsiga vädret men vi hade iallafall en grym pool på hotellet som tröst.
            
      
Och inom kort hade jag njutit min sista red curry, thaimassage och svettdroppe,
insett att det snart var ett minne blott att befinna sig i den kloustrofobiska hettan
jag aldrig tycks lessna på, sadlat om för kallare klimat och boardat flyget mot Kanada.
                  
Så fort flygplatsen öppnat igen var vi på väg till Lombok. Det tog inte ens en
halvtimma i luften och var väl värt dom få kronor det kostade för väl där väntade
några timmar med buss norrut till en liten håla kallad Senggigi. Vet inte riktigt hur
vi kommit fram till beslutet stanna där men ägnade iallafall resten av dagen åt at spela
biljard, dricka öl, äta currys och unna oss inte mindre än 2 gudomliga helkroppsmassager
för att få tiden att gå. Och tidigt nästa morgon efter pannkaksfrukost & kaffe, när shutteln
bemödat sig att dyka upp, så åkte vi sista sträckan till båten som skulle ta oss över till ön.
           
                  
En av killarna på restaurangen där dom släppte av alla att vänta på båtarna rådde oss
att köpa returbiljett redan nu då det skulle vara dyrare väl på ön, och det visade sig
faktiskt att han hade rätt. Men tror vi måste ha haft tur med priset för alla andra
som handlat av samma kille hade fått betala mer än oss. När det var dags att gå
mot båtarna sen försökte alla med häst och vagn lura in turister i droskorna utanför,
vilka antog att det ingick i biljetten, för att sedan begära överpris för turen. Ville man då
hoppa av hävdade dom att det var jättelångt till båtarna när det i själva verket bara var
några hundra m och man till och med kunde se havet från restaurangen. Men såklart
smidigt för dom med mycket packning eller dålig kondition då solen verkligen stekte.
             
Gili Trawangan var inte alls som jag tänkt mig, men bara till det positiva. Jag
hade förväntat mig fylleslag och kaos, då den har ganska dåligt rykte
som en party-ö man bör hålla sig borta från, men såg ingetdera
utan hade bara bra vibbar från att vi klev iland i den heta sanden.
      
            
      
1:a natten bodde vi några gator inåt på ön, det var ett chill ställe med
schyssta locals som spelade musik, drack öl & rökte joints i princip.
      
Men tyvärr funkade varken acn eller duchen tillfredsställande så
redan nästa dag valde vi att checka in på en privat resort
närmare strandgatan istället. Och dom hade alla bekvämligheter
man kunde tänka sig, allt ifrån en svalkande pool, god frukost och dvd-
spelare till cyklar och snorkelutrustning fanns till förfogande, plus öns godaste
streetfood runt hörnet, & det var så skönt att unna oss det under veckan vi blev kvar.
      
Som för övrigt gick väldigt lugnt till.. vi cyklade runt ön, frossade i fruksmoothies, såg
vackra solnedgångar, låg på stranden, snorklade i timmar & skrattade så mycket
att jag trodde jag skulle drunkna. Helt klart en bra avslutning på Indonesien även om
det fanns så mycket mer jag skulle vilja se & uppleva där borta. Men det får bli nästa gång.
             
      
            

Liknande inlägg