Omedvetet lyckades vi tajma in Nyepi Day (tystnadens dag) väl tillbaks på Bali.
Så istället för att fortsätta mot nästa destination blev vi kvar 2 extra dagar.
Nyepi Day är som att vara dom sista levande människorna kvar på
jorden ungefär.. då man tror att onda andar passerar Bali denna
dag är det förbjudet att lämna sina hem och som turist får man inte
lämna hotellet. Inga lampor får vara på så det syns utifrån och man får
inte väsnas eller lyssna på musik utan allt är tyst och stängt. Till och med
flygplatsen. Detta för att andarna ska tro att ön är obebodd och lämna den ifred.
Vi bunkrade upp med det nödvändigaste dagen innan och passade även på att
spendera ett par timmar på en hårsalong för att göra flätor och dreads sådär
mitt i travel mode. Hade jag vetat att jag skulle förlora typ hälften av mitt
hår på kuppen när det väl var dags att ta ut dom några veckor senare
hade jag nog tänkt efter en extra gång men då kan jag kryssa
av det på listan över saker jag alltid velat prova iallafall.
Hur som spenderades den tysta dagen främst hängandes vid
poolen, och den kändes oändlig. Men man kan helt klart ha det sämre.
            
            
Dagarna gick och snart var vi mer än ivriga att se vad som väntade under vattenytan.
Tidigt en morgon mötte vi därför upp alla andra utanför dykshopen och gick
tillsammans ner till hamnen. Båten höll med snacks, lunch, kaffe och
vatten hela dagen och bara maten i sig var värd att boka upp sig för.
Att den sedan hade alla möjliga spel, otrolig utsikt vart man än såg och en
övervåning där man kunde sola sig bidrog till ännu en oförglömlig dag. Vi hade
dessutom fått vår vän från Rastabar som dykledare så allt kändes enkelt och roligt.
       
Första dyket var "Manta Point". Där gigantiska stim av mantor flög fram så nära att
jag slutade andas första gången dom trängde sig genom den grumliga sikten
och formade gigantiska skuggor bara meter ovanför mig. Det var
ett av dom häftigaste dyk jag gjort hittills. Och även första
gången jag inte frös efteråt då det var så himla varmt i luften där borta.
       
Andra dykplatsen hette "Siaba Besar", det hade bättre sikt och kryllade av
färgglada koraller, tusentals fiskar, hajar och fler stora ståtliga havssköldpaddor
än jag kunde hålla räkningen på. Jag var lyrisk efteråt och hade svårt att ta in att det
faktiskt hänt på riktigt. 2 helt otroliga dyk! Det här får man bara inte missa om man här.
            
       
Vi toppade den grymma starten på dagen med en tur till Komodo Island för att spana in
världens största ödlor: Komododrakarna, eller Komodovaranerna som dom också heter.
Bjässarna blir upp till 3 meter långa & kan vara riktiga tungviktare. Rekordet ligger
på skrämmande 166kg.. Här blev vi mött av en guide från trakten som försökte
lugna oroliga deltagare med att dom inte skulle attackera så länge man
inte gjorde några plötsliga rörelser, jag blinkade till och med sakta efter det.
      
Drakarna låg bekymmerslöst och vilade i skuggan jämte vandringsstigarna och
under dom få hus som fanns och vi fick bland annat turen att se två stycken
para sig vilken tydligen inte tillhörde vanligheterna. Dom yngre och
mer alerta drakar jagade varandra i imponerande hög hastighet
i buskagen runtomkring, apfamiljer rörde sig lätt & smidigt i
bakgrunden & det hela var väldigt speciellt. Hade helt klart kunnat tänka
mig att stanna några nätter och se mer av ön om vi haft lite bättre framförhållning.
      
Men istället så var det dags att ta farväl av en väldigt speciell plats. En sån som
man inte hittar allt för ofta men vilken ger mig en otrolig boost att
fortsätta utforska världen för att upptäcka vad mer som gömmer sig där ute.
      
Och så var vi åter på båten för att påbörja färden tillbaks till Labuan Bajo igen.
      
En dag när vi låg i skuggan på "Atlantis Beach Club" och tittade ut över alla öar började vi
fantisera om hur härligt det skulle vara att ta sig ut och tillbringa en heldag på en alldeles
egen strand där borta, varpå en av killarna som jobbar i baren ringer någon farbror med
båt som lovar att ta oss ut dit till för nästa morgon för en mindre ersättning. Gubbarna
i hamnen begär nästan tre gånger så mycket så utan att fundera särskilt mycket
på saken har vi bestämt tid och plats för avfärd redan morgonen därpå och
ägnar eftermiddagen och tidig morgon åt att införskaffa alla grejer
vi behövde, såsom kylbox, is, vatten, öl, högtalare, färsk fisk och
snorkelutrustning. Sedan projektet att få med allt, inklusive oss själva,
på den lilla vespan till båten utan att välta omkull. Och så puttrade vi iväg.
      
Kapten pratar knappt någon engelska så killen som styrt upp allt har skickat
med sin syster som tolk i dealen mot att hon får följa med då hon aldrig varit
utanför hamnen. Båtturen är makalöst vacker. Och dagen ska komma att
bli ett av mina bästa minnen att kolla tillbaks på när jag sitter hemma och
tänker tillbaks på allt jag fick uppleva här borta. Vårt första stopp är Angel Island.
      
           
Utsikten från ön är av den sort vars närvaro tar andan ur en när man inser hur
vackert något kan vara. Det är såna stunder jag tackar livet för att jag får
vara en del av det och tycker mig se en glimt av vad allt egentligen handlar om.
      
            
Här badade, utforskade & snorklade vi i timmar. Åt saftig vattenmelon, solade och
letade snäckskal. Sen åkte vi till en annan ö, då det rådde eldförbud på just Angel,
för att grilla fisk och träna prickskytte med blowdarten vi köpt på stranden i Kuta.
          
      
Det är precis en sån här plats jag ofta önskar det gick att teleportera sig till när
behovet av att komma bort för att hinna andas & fylla på med energi gör sig påmint.
      

Liknande inlägg