Bussresan upp gick smidigt och vi kom fram till Mumbai strax före 12-tiden dagen därpå, bara några timmar försenade. Men det skulle på grund av EXTREM trafik (ca 18.4 miljoner invånare som vill förbi och fram...), ösregn, Airbnb-strul och halvdan planering, med begränsad tillgång till wifi, ta flertalet timmar till innan vi lyckats checka in på ett hotell inte långt ifrån flygplatsen. Tröttheten och avståndet ner till centrum i den våldsamma trafiken bidrog till att vi istället för att leta oss dit tog en promenad i närområdet. Vi stannade bland annat till på ett litet café som gav oss en snabbkurs i hur man tillagar chai-te på bästa sätt och dom gick även med på att göra ett extra kilo av sitt berömda chai-pulver för oss att köpa med hem.
Mycket roligare än så blev inte Mumbai för mig tyvärr. Högst på önskelistan var att besöka "Leopold"; en frekvent förekommande restaurang/mötesplats i boken "Shantaram", vilken var en stor Indien-inspiration för mig och förstärkte längtan att resa dit (dom där tusen sidorna har för evigt etsat sig fast i minnesbanken). Men det kändes verkligen inte som det gjorde nåt att jag inte hade mer tid i staden när jag påbörjade resan mot Delhi och sedan Sverige igen, för känslan att jag en dag kommer återvända till Indien är självklar. Det är en del av mig nu.
Kommentera