Bussresan upp gick smidigt och vi kom fram till Mumbai strax före 12-tiden dagen därpå, bara några timmar försenade. Men det skulle på grund av EXTREM trafik (ca 18.4 miljoner invånare som vill förbi och fram...), ösregn, Airbnb-strul och halvdan planering, med begränsad tillgång till wifi, ta flertalet timmar till innan vi lyckats checka in på ett hotell inte långt ifrån flygplatsen. Tröttheten och avståndet ner till centrum i den våldsamma trafiken bidrog till att vi istället för att leta oss dit tog en promenad i närområdet. Vi stannade bland annat till på ett litet café som gav oss en snabbkurs i hur man tillagar chai-te på bästa sätt och dom gick även med på att göra ett extra kilo av sitt berömda chai-pulver för oss att köpa med hem.

Mycket roligare än så blev inte Mumbai för mig tyvärr. Högst på önskelistan var att besöka "Leopold"; en frekvent förekommande restaurang/mötesplats i boken "Shantaram", vilken var en stor Indien-inspiration för mig och förstärkte längtan att resa dit (dom där tusen sidorna har för evigt etsat sig fast i minnesbanken). Men det kändes verkligen inte som det gjorde nåt att jag inte hade mer tid i staden när jag påbörjade resan mot Delhi och sedan Sverige igen, för känslan att jag en dag kommer återvända till Indien är självklar. Det är en del av mig nu.



Det tog ungefär 2 timmar att ta oss till Anjuna. Jag hade bokat boende online strax innan
vi for men det var inte alls vad vi förväntat oss väl på plats så vi skippade snabbt den idén
och följde resten av gruppen till "Prison" istället. Efter det gick vi för att utforska området.
Vi bodde långt ifrån allt men kunde gå till stranden på en halvtimma så det blev första stopp.
       
Platsen är inte direkt första val om man letar efter vackra, vita, stränder utan snarare om man
gillar att ha stranden som festlokal. Under högsäsong kan man räkna med horder av turister
som trängs på alla trance-strandpartyn här som platsen är känd för, men det var inte riktigt
läget än i mitten av oktober. Det var väldigt lugnt och vi såg nästan inga andra turister än
vår grupp där vi bodde, så när vi så såg affichen för ett uppkommande evenemang
bestämde oss för att gå. Jag och Aicha hade tidigare bekantat oss med 2 locals,
Krish & Srikar, som spenderade mycket tid på vårt hostel medan dom förberedde
öppningen av sitt eget ("Los Abrigo") mitt emot, och vi hade turen att ha dom som
både sällskap och chaufförer under kvällen vilket var en rolig blandning av strandbarer,
lokala hak, flådiga dansgolv och en natt fylld av intressanta samtal som aldrig ville ta slut.
       
                                   
När Krish sedan åkte iväg till Mumbai några dagar fick vi låna hans vespa och flyttade
tillsammans med flera från gruppen till ett livligare område vid Vagator Beach. Där
blev vi varmt välkomnade av Ravi som nyligen öppnat sitt hostel "Dreams" och vi
trivdes väldigt bra där. Vi tillbringade kvällen på verandan tillsammans och tanken var
att resten av killarna som var kvar på andra hostlet skulle göra sällskap också men dom
lyckades åka vilse samt crasha med ena vespan så vi hade redan somnat när dom väl dök upp.
              
                               
Efter ett yoga/meditations-pass morgonen efter gick vi ner till stranden tillsammans med 2
av killarna i gruppen men det tog inte lång tid innan vi kände oss tvungna att gå därifrån.
Då det var lågsäsong och inte mycket mer än ett fåtal turister på plats gick vi en bra bit
bort för att få vara ifred men det tog inte mer än några minuter innan det började krylla
av lokala män/killar på stranden som gick fram & tillbaks och tog kort på oss i smyg.
Sedan dök en medelålders väldigt obehaglig man upp som vrålstirrande cirkulerade
runtom oss med gylfen halvt öppen. Jag blängde tillbaks rakt i ögonen på honom
i vad som kändes som en evighet och förberedde nävarna med sand vid ett
eventuellt närmande innan han sakta började röra sig bortåt igen. Kort
därefter började en annan turist en bit bort skrika och det visar sig att den
obehagliga mannen tagit fram sitt kön och försökt antasta henne. Vi alla är nu ordentligt
illa till mods och lämnar stranden. Jag skulle avråda andra besökare av platsen att vistas här.
              
              
En betydligt mer avslappnad och mentalt stärkande upplevelse var att prova en Ayurvedisk
Shirodhara-behandling med varm olja rinnandes över pannan som lämnade ett inre lugn
efter sig. Det var också en av dom sista sakerna jag gjorde innan det var dags att
kramas hejdå, lämna tillbaks scootern och möta upp mitt nya resesällskap David
"Prison" för att påbörja bussresan mot Mumbai där vi bägge hade flyg som väntade.
       
Det tog en dag extra att komma ner till Palolem efter att jag lyckats missa flyget dagen innan pga
extrem trafik. Jag glömde för en stund att jag befann mig i Indien och trodde inte det skulle ta 2
timmar att färdas de 23km till flygplatsen. Efter att ha försökt hitta ett wifi för att boka ny biljett då
flygplatsen inte släpper in dig utan en, och på kuppen blivit blåst på mina sista pengar, hade jag turen
att bli upplockad av en vänlig chaufför som skjutsade tillbaks mig till centrala Varanasi där hans vän
lät mig bo en natt gratis på sitt hotell "Marilyn GH" innan jag kunde flyga vidare till Goa. Jag landade
ungefär 1h innan solnedgång och bestämde mig för att skippa idén att försöka ta mig ner via buss och
lyckades istället få en bra deal med en taxichaufför och hans bror som körde mig dom resterande 2
timmarna ner till Palolem samt såg till att jag hittade ett ställe att bo på innan dom åkte vidare. Att
resa som ensam kvinna i Indien kändes ofta som en fördel, alla är extremt måna om att du ska
komma fram säkert till din destination och går verkligen ur sin väg för att hjälpa på alla sätt. 
              
              
       
Jag tillbringade de närmsta nätterna i en liten bungalow på stranden tillsammans med min nya
vän och granne Ray, en äldre engelskman som är svag för rödvin, skrattar mycket och har
världen som spelfält. Han hade varit här många gånger och letade tillsammans med sin
Indiske partner efter en plats i närheten att öppna en restaurang på, något som kort
därefter blev verklighet. Han visade mig runt i området, gav bra tips på platser för mig
värda att utforska på egen hand och ledde morgonyoga-pass i sanden. Vi åt på fler bra
restauranger, puttrade runt på våra vespor, läste, chillade med komedier på tvn, besökte
grannbyn, hade en bloody marry utekväll, många givande diskussioner och skrattade mycket. 
              
       
              
              
Rummet jag bodde i var dock väldigt fuktigt och sängen hård för priset jag betalade, så
jag beslöt mig för att flytta till ett hostel 5 minuters körning från centrum istället.
              
       
När jag lämnade av min väska var det en tjej i mitt rum som precis insett att hon
glömt sina dyra glasögon när hon handlat kläder och nu var tvungen att gå hela vägen
tillbaks för att se om dom fanns kvar. Jag erbjöd henne att låna min vespa istället men hon
visste inte hur man körde så jag skjutsade henne dit. Aisha var en Svensk-Amerikansk
budtender från Colorado som precis spenderat 30 dagar på ett yoga-retreat några h
bort. Inom kort hade jag lärt henne hur man kör och hon i sin tur hade yoga och
meditationspass med mig. Vi spenderade närmare en vecka tillsammans och en
av höjdpunkterna var helt klart när vi hittade en öde strand att spendera dagen på.
              
       
Palolem var väldigt lugnt och jag funderade på att stanna där sista tiden innan det var
dags att åka hem, men det fanns inte så mycket att göra och snart hade vi bokat in oss på en
shuttle till Anjuna Beach med flera andra från hostlet istället så vi packade ihop och åkte vidare.
       

Liknande inlägg