Heaphy track, 82km lång och en av Nya Zeelands "Great Walks". Tracket börjar
med en smärre bergsbestigning på fem timmar och jag insåg ganska snabbt varför
den klassas som medium-hard. Sedan följde 2 dagar i relativt öppen terräng varav
vi tog en avstickare och klättrade upp på ett berg ena dan där vi hade utsikt över
både Golden Bay & västkusten på samma gång, helt klart en av höjdpunkterna.
Efter det entrade vi både tropisk och subtropisk regnskog vilket var en klass för sig
med vackra växter, tusenåringa träd med över 15 METER i omkrets (och så mäktiga att
man skulle behöva över 20 kort för att ens kunna göra det lite rättvisa), och fler nyanser
av grönt än jag visste fanns!! "Heaphy hut", där vi tillbringade sista natten, var en otroligt
vacker plats, och hade det inte varit för alla tusentals sandflies, som fortfarande gör sig på-
minda i form av ständigt kliande bett över hela kroppen, så kanske vi hade kunna njuta av
tiden där också. Istället fick vi svettas halvt ihjäl oss i tältet (som över 500 av dom noga
vaktade ingången till) dom sjutton timmar vi hade där. 5:e dagen var vacker på ett sätt
jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva i ord.. det var vi, naturen & solen som vaknade
upp tillsammans längst Nya Zeelands västkust och vackrare än sa blir det nog inte!
När vi äntligen, för ja, det kan va hur fint det vill men efter man spenderat 4 nätter i ett
fuktigt tält utan sömn, ätit för lite mat & har ont i varenda kroppsdel vill man inget annat
än att komma därifrån, kom fram till slutdestinationen blev vi (utan att lifta) uppplockade
av ett par från Christchurch. Dom började med att ta med oss till en limestensgrotta några
mil bort, sedan blev det cider och havrebars innan vi for vidare till Karamea. Där gick vi på
restaurang och dom bjöd på både öl & whitebait (en delikatess som vad jag förstår endast
finns här och är små fiskar som steks i någon slags smet och sedan äts med salt & citron
mellan två brödskivor, riktigt gott). Och efter att ha gett oss deras nummer och över-
talat oss att komma och hälsa på i Christchurch så dom kan ta med oss på rugby så
släppte dom av oss i Westport. Jag blir helt mållös över all den generositet & värme
som människorna har här, det där skulle aldrig hända i Sverige. Underbara land!
Till sist vill jag avsluta med att dedikera några bilder till min älskade syster..
Hur långt bort vi än är ifrån varandra finns du alltid med mig vart jag än går!♥
med en smärre bergsbestigning på fem timmar och jag insåg ganska snabbt varför
den klassas som medium-hard. Sedan följde 2 dagar i relativt öppen terräng varav
vi tog en avstickare och klättrade upp på ett berg ena dan där vi hade utsikt över
både Golden Bay & västkusten på samma gång, helt klart en av höjdpunkterna.
Efter det entrade vi både tropisk och subtropisk regnskog vilket var en klass för sig
med vackra växter, tusenåringa träd med över 15 METER i omkrets (och så mäktiga att
man skulle behöva över 20 kort för att ens kunna göra det lite rättvisa), och fler nyanser
av grönt än jag visste fanns!! "Heaphy hut", där vi tillbringade sista natten, var en otroligt
vacker plats, och hade det inte varit för alla tusentals sandflies, som fortfarande gör sig på-
minda i form av ständigt kliande bett över hela kroppen, så kanske vi hade kunna njuta av
tiden där också. Istället fick vi svettas halvt ihjäl oss i tältet (som över 500 av dom noga
vaktade ingången till) dom sjutton timmar vi hade där. 5:e dagen var vacker på ett sätt
jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva i ord.. det var vi, naturen & solen som vaknade
upp tillsammans längst Nya Zeelands västkust och vackrare än sa blir det nog inte!
När vi äntligen, för ja, det kan va hur fint det vill men efter man spenderat 4 nätter i ett
fuktigt tält utan sömn, ätit för lite mat & har ont i varenda kroppsdel vill man inget annat
än att komma därifrån, kom fram till slutdestinationen blev vi (utan att lifta) uppplockade
av ett par från Christchurch. Dom började med att ta med oss till en limestensgrotta några
mil bort, sedan blev det cider och havrebars innan vi for vidare till Karamea. Där gick vi på
restaurang och dom bjöd på både öl & whitebait (en delikatess som vad jag förstår endast
finns här och är små fiskar som steks i någon slags smet och sedan äts med salt & citron
mellan två brödskivor, riktigt gott). Och efter att ha gett oss deras nummer och över-
talat oss att komma och hälsa på i Christchurch så dom kan ta med oss på rugby så
släppte dom av oss i Westport. Jag blir helt mållös över all den generositet & värme
som människorna har här, det där skulle aldrig hända i Sverige. Underbara land!
Till sist vill jag avsluta med att dedikera några bilder till min älskade syster..
Hur långt bort vi än är ifrån varandra finns du alltid med mig vart jag än går!♥
