Anejlica

Efter att ha vinkat av dom andra på Managuas flygplats med en liten
tår i ögat så hoppade jag och Rickard in i en taxi som körde oss ända
till Granada för ynka 30 dollar. Där knatade vi runt i gassande sol på den
livfulla gatumarknaden, besökte stranden, tillbringade timmar i hängmattorna
på "The bearded monkey", tvättade och tog igen lite sömn. Efter 3 dagar
kramade jag honom hejdå för att leta min väg upp till Leon igen där jag
införskaffade lite nya prylar samt mötte upp Brando som anlände
med shuttlen från La Ceiba sent på kvällen för att resa tillsammans
med oss ett par veckor, och så sjukt mycket glädje det var att få se varann igen!
       
          
Trots att vi var ofantligt trötta efter mycket resande tog vi oss ändå upp tidigt
nästa morgon och åkte tillbaks till Granada. Ungefär 4 timmar tog det att komma
fram vilket gav oss gott om tid att chilla några timmar på hostlet, få ordning
på alla grejer samt bekanta oss med världens raraste par Zara och Darion
som kom att bli fina vänner till oss framöver då vi var på väg åt samma
håll. På eftermiddagen hoppade vi på färjan till Ometepe. Ön som
består av 2 vulkaner och tar 5 trötta timmar att ta sig till från Granada.
    
              
                 
4 nätter blev vi kvar där och det gav oss gott om tid att utforska ön ordentligt.
Första dan genom att hyra 2 motorcyklar vilket visade sig vara ett grymt bra drag.
        
                   
Ett måste på ön är att besöka "Ojo de agua", en mineralrik pool av 
vulkanvatten vilken svalkar som inget annat soliga dar som dom vi hade.
    
Något annat man inte bör missa är att gå upp till vattenfallet på södra delen
av ön. Att stå där under det 200m höga fallet och dricka det iskalla vattnet efter
vandringen dit var ett sånt där ögonblick jag kommer tänka tillbaks på många gånger.
       
Den tredje dan stod vi redo ute på den mörka gatan 4.30 på morgonen och väntade
på chickenbusen tillsammans med vår guide som skulle ta oss till toppen
av den mindre vulkanen. En betydligt mer krävande vandring än den
större men tanken på att få bada i en vulkankrater väl på toppen
avgjorde saken. Dessvärre råkade vi pricka in den första regniga
dagen på en månad så vi hade endast utsikt ca 2 av dom 7.5h det
tog att ta sig upp och ner igen. Jag frös dessutom så mycket väl på
toppen på grund av blåsten att det där med att bada kändes som
självmord i det redan iskalla vattnet. Brando, som dagen till ära
köpt nya skor i storlek för liten, hade dessutom så fruktansvärt
ont i fötterna på vägen nerför den leriga, hala, rotfyllda stigen att
det tog oss en mindre evighet att komma ner till värmen igen så jag
ångrar inte för en sekund att jag hoppade det. Men helt klart värt att
röra sig lite, se den vackra soluppgången med vulkanen i ryggen och
få se samt höra capuchinaporna vakna och leka i träden ovanför oss.
    
          
Vi avslutade vistelsen med att hyra cyklar och tillbringa en heldag på "Ojo De
Agua" innan vi hoppade på färjan mot Rivas, som skulle ta
oss till platsen för vårt jul/nyårsfirande, men det är en helt annan historia..