Det tog ungefär 12 timmar med buss att ta sig till Bogotá, där jag under två dagar
låg däckad i förkylning, migränhuvudvärk & feber på ett av dom sämre hostlen hittills.
Endast ett kortare besök i centrum blev gjort, med sällskap av det alltmer använda paraplyet,
så kan faktiskt inte säga att jag ens gav stan en chans. Men det spelar ingen roll, det var
ännu en stad med ryggen mot bergsmassiven där den obligatoriska utsiktsplatsen
& jesusstatyn stod. Tyvärr också med många hemlösa som stod beredda med
händerna när man kom ut från kvarterskiosken, smög runt i mörkret som
vålnader eller gick igenom sopkorgarna i jakt på mat. Det gör så ont i hjärtat att
se sånt.. insikten att det är verkligheten för så många människor runt om i världen.
Tycker inte att någon ska behöva sova på gatan, frysa om natten eller gå hungrig.
Och efter ett halvårs bussande runt den här gigantiska kontinenten, varav ungefär
halva tiden konstant sjuk, kändes det som gränsen för hur mycket jag
orkar är nådd. Cashade därför upp och bytte ett dygn på buss
till 1.5 timmas flyg för 1:a gången. Helt jävla underbart! Nästan som att vara
på semester, speciellt när man har turen att landa i härligt 35-gradiga Cartagena.
Checkade in mitt emot ett litet torg blandat i smeten av små mysiga gator & restauranger
innan det blev en sväng till stranden för att sola. Men det var ju helt omöjligt i hettan, till och
med havet är för varmt för att kunna bjuda på nån svalka (visst är det bra jävla synd om mig?)
så tog tillflykt till ac:n på rummet istället där jag försökte vila bort resterna av min förkylning.
Sola med feber kanske ändå inte är det ultimata när jag fått tid att tänka över saken ordentligt.
Sola med feber kanske ändå inte är det ultimata när jag fått tid att tänka över saken ordentligt.
Tidigt imorse vaknar jag av att det vansinnes-kliar på låret varpå det börjar på hälen, vaden..
"jag tror det är bedbugs här" hinner jag säga samma sekund som en bug kommer gåendes
"jag tror det är bedbugs här" hinner jag säga samma sekund som en bug kommer gåendes
på sänggaveln efter nattens buffé. FAAAN, JAG ORKAR INTE EN GÅNG TILL!!!
10 minuter senare har vi iallafall checkat ut för att leta en buss till Santa Marta där
vi nu befinner oss. Lyckades naturligtvis få med en bug som klamrat sig fast på nån
vi nu befinner oss. Lyckades naturligtvis få med en bug som klamrat sig fast på nån
av våra väskor och kom klättrandes på mitt ben på vägen hit.... kommer förmodligen
bränna väskorna när jag väl kommer hem & tvätta alla kläder flera ggr, fan skulle man få
med nån sån där skit till Sverige. Å med tanke på att händer, fötter, ben, armbågar, ansikte,
rygg, bröst, ja ALLT, kliar går det inte skriva mer än så just idag, behöver bägge mina händer!!
Tyvärr ser vi värre ut nu än vi gjorde i morse, men besparar er från den synen. Istället ska
jag dränka kroppen i mer av den där kemikalie-antikli-salvan som mitt inre jag skriker
åt mig att inte he på huden, men vad ska jag göra? Måste man så måste man.. suck.
Kommentera