För att inte behöva stressa under vår vistelse i paradiset valde jag bara 1 ö till att utforska
förutom Oahu. Och visst, lavan på Island of Hawaii hade varit ascoolt att se, så även
att dyka i en krater på Maui!! Men, jag valde (spelade ingen roll för dom andra)
Kauai. Varför? Jo, för att jag efter att ha frågat runt & googlat bilder kom fram till att
det var sjukt vackert där, att ön var tillräckligt liten för att hinna med allt man vill på bara
några dagar och för att ett överflöd av vandring, natur och snorkling var precis vad jag ville ha.
     
Därför landade vi i Lihue sent på eftermiddagen den 1:a oktober. Det första vi gjorde var att
ta lokalbussen till närmsta Walmart för 50c och vidare därifrån till Kapaa för ytterligare
2$ där vi letade upp 1 av öns 2 vandrarhem, "Kauai Beach House Hostel". Det är inte
registrerat på någon hostelsida, förmodligen därför vi fick ett privat rum för endast 85$.
     
Vi vaknade nästa morgon med siktet inställt på en hyrbil. Hade egentligen tänkt åka
buss väl där men efter insikten att dom gick 1 gång i timmen, och inte alls till vissa
av platserna vi ville till, så fick det bli så. Ungefär 1h tog det att hitta till en uthyrare
fast stan var superliten. Kauai får verkligen inga poäng på skyltningen för den var
sisådär. Hur som hamnade vi på Island car rental (tror jag) som hyrde ut bilar för
140$/v, lite annat än dom 3000$ vi fick punga upp för att korsa USA på typ 4v
men hon verkade inte direkt bry sig om försäkring & sånt. Nu ville ju inte vi
stanna där 1v så hon gjorde ett undantag & gav oss en gammal Dodge i 3 dar
för 100$ ist. Hade säkert fått ännu bättre pris på ett annat ställe men fortfarande
billigare än busspassen, men med frihet att göra precis som vi ville, slog vi till på stört.
     
1:a stopp blev därefter "Kilauea lighthouse", idylliskt beläget på nordöstra sidan av ön.
     
Följt av vandring längst Kauais kanske populäraste & kändaste hike: "Na Pali Trail".
     
Vad vi inte visste var att för att gå längre än till "Hanakapiai Beach" nånstans var
man tvungen att ha ansökt om tillstånd. Det hade inte vi så efter närmare
två timmar upp och ner längst den bergiga kusten blev vi stoppade av
en park ranger, bara att vända om alltså. Visade sig dock vara bra
då vi inte hade tagit med lika mycket vatten som vi trott. Men man behöver
verkligen inte gå lika långt som vi gjorde för början av trailet var så grymt vackert!
     
Under tiden på ön sprang vi flera gånger in i en Norsk kille som bland annat tipsade
oss om att köpa ett billigt tält på Walmart och campa, och så blev det. På kvällen
åkte vi nämligen och införskaffade en temporär bostad för 55$ och tillbringade
natten i "Salt pond beach park". Vad vi inte visste då, men snabbt insåg samt
fick höra överallt efteråt, va att alla campingar på södra delen av ön kryllar
av missbrukare & hemlösa. Och ja, det var lite kymigt. Låg mest och
oroade mig för att något skulle hända med bilen men allt gick bra
förutom att det var både kallt och stenhårt att sova utan madrasser plus
att tupparna började gala redan 00.30!! och höll på hela natten! Kort efter solupp-
gången hade vi därför redan packat ihop & lämnat området för att åka till "Waimea Canyon".
     
         
En local vi träffade på bussen hade sagt att det inte var värt att åka dit om man varit i "Grand
Canyon" men jag håller inte alls med! Och största skillnaden till det är att GC är torrt som
satan, WC är bortskämd med regnskog, fågelkvitter och vattenfall, en helt annan upplevelse!
     
I WC var dom i full gång att spela in nästa avsnitt av "Biggest Looser" så det var kameramän,
deltagare och crewmembers överallt. Träffade senare en tjej som var skitglad över att ha fått
ta ett kort med någon där men vi hade såklart inte ens en aning om vem det var. Vi tog en
titt på canyonen och körde sedan vidare för en vandring i "Koke´e state park". Vi följde
den täta regnskogen jämte klippavsatserna ner i den gröna canyonen, där bräkande
bergsgetter balanserade och en jämn ström av helikoptrar cirkulerade, tills vi nådde
två vattenfall. Rickard klättrade även ner en bit för att se det stora fallet vi hade utsikt
över från utkiksplatsen på andra sidan canyonen. Jäkligt härlig vandring, tog bara någon
timma och eftersom klockan inte var mycket mer än 10-11 när vi kom tillbaks till bilen var
vi (förutom ett medelålders par som vi träffade vid vattenfallen) i princip helt själva där borta.
     
        
        
     
Vad man sen inte får missa är att fortsätta norrut tills vägen tar slut. För utkiksplatserna
"Kalalau Lookout" & "Pu'u O Kila Lookout" är verkligen värda en omväg. Det gick inte
att fånga med kameran hur sjukt overkligt det kändes när man kom gåendes fram till
kanten och in i det sista bara såg blå himmel och moln i samma höjd som en själv.
Som att vi var uppe i himlen typ. Utsikten sen ger en vy över "Kalalau Valley" & Na
Pali klipporna. Inte heller nåt som gör sig på kort utan bör upplevas på plats istället!
     
           
     
Dagen fortsatte med sallad från Subway som vi åt på en blåsig strand en bit från
James Cook-monumentet, följdes av "Spouting horn" som hade behövt större
vågor för att göras rättvisa, en koll utanför den botaniska trädgården (som tyvärr
hade lite för hög inträdesavgift för att det skulle kännas värt att gå in) och slutade
sedan i norr på "Anini beach" efter att vi i sista sekunden hunnit till Lihue & för 6$
var fått ett campingpermit över helgen. Köpte även badmadrasser att sova på, till en
bråkdel av vad liggunderlag kostade, så mycket skönare än att ligga på backen! Att hela
ön sen är invaderad av vilda höns & tuppar som gör att man inte kan sova är ju en annan sak.
     
                     
Morgonen efter blev det iallafall tidig simtur med snorkelgrejerna vi köpt på oss vilket
var trevligt tills jag råkade slå i foten och började blöda. Tror vi skulle ha simmat
ännu längre ut mot revet egentligen men såg en del färgglada fiskar iaf och
Henke hade turen att se en liten havssköldpadda. En utflykt till Princeville
samt Coconut Festival i Kapaa sammanfattar resten av dagen rätt bra. Man
lockade med hulahula dans men vi måste dessvärre ha missat det. Kokosnötsöppning,
eldshow & imponerande palmklättring av "Mr Macho" från Samoa fick istället bli höjdpunkten.
           
                          
Det var också den här dagen jag faktiskt tog en närmare titt på biljetterna till Mexico
och insåg att det var den 7:e, och inte den 8:onde som jag trott hela tiden, flyget
från San Francisco skulle avgå. Det blev därför lite hastigt gjort att boka resa
tillbaks till fastlandet redan nästa dag. Morgonen vi packade ihop, skänkte
bort madrasserna till finaste mexicansk/kanadensiska familjen, letade
Iphone 6 till brorsan utan resultat & lämnade tillbaks tältet innan vi till slut
parkerade bilen på flygplatsen för att upptäcka nya platser att bli förälskade i.
     
     
Det är konstigt.. har alltid tänkt att min bröllopsresa ska gå till Hawaii om
jag någon gång skulle gifta mig. Men hur långsökt är inte det? Livet
är för dagen och jag tänker iallafall inte gå och vänta på någon annan
för att uppfylla mina drömmar, det får man ta ansvar för helt på egen hand.
     
Mahalo!

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej