Och så vandrade vi längst "Khao San Road". Bland klädförsäljare, matvagnar,
tuktuks, tatueringsstudios, shabbiga hotell, smutsiga katter och tour officies
till förbannelse. Där det finns ett 7 eleven inom synhåll oavsett var du befinner
dig och det säljs friterade jättespindlar & skorpioner som kvälls-snacks. Vi
spenderade dagarna med att strosa runt i närområdet, äta pad thai, njuta av
takpoolen på Steve & Vic´s hotell samt med att unna oss gudomliga massager.
Dom valde att stanna ytterligare ett par dagar medan vi hoppade på nattbussen
som förde oss tillbaks mot Koh Phangan. Efter ett antal bussar, shuttles och,
såklart, färjeturen över nådde vi utmattade ön inte mindre än 17h senare,
hyrde en vespa och checkade in på "BS´s bungalows" i två veckor. Det var
så skönt att komma tillbaks att vi undrade varför vi lämnat ön överhuvud taget.
Här återhämtade vi oss. Tillbringade tid på olika stränder för första gången
sen vi började resa och utforskade nya territorium. Och maten.. thaimat =
när varenda måltid är så vansinnigt god att du inte kan sluta låta medan
du äter.. fantastiska currys som exploderar i munnen, pad thai-frossa,
krispiga grönsaker i oystersauce och wasabidränkt seaweed-sushi på
marknaden varenda kväll. Skulle kunna äta thaimat varenda dag resten
av mitt liv utan att tröttna. Vissa dar gick vi endast utanför dörren för att
hämta mat och bara njöt av att ligga i sängen, spela fia med knuff, sova mitt på
dan, ducha i varmvatten, vira in oss i det mjuka täcket, glo på tv och njuta av acn.
När dom andra kom efter ungefär 1 vecka blev det biljard, poolhäng, gitarrspelande
och strandpromenader mixat med "Slip n fly", beer pong samt minnesvärda nätter.
Efter dom veckorna hade vi samlat kraft nog att åka vidare och styrde skeppet
mot Ao Nang. Första dagen chillade vi bara i skuggan på stranden och drack
några öl och på kvällen blev det Rastabar som lägligt nog låg strax intill hotellet.
Morgonen efter tog vi en dagstripp till Railay för bättre stränder, mindre vind
och klarare vatten, plus att det bor massvis av apor längst berggången där
som man passerar för att komma till den bra stranden. Helt klart ett bra val.
Sen blev det mat på marknaden innan vi gick till en irländsk bar jag glömt
namnet på. Där spelade vi biljard med en massa europeer, lyssnade på livemusik
och Brando drog även av några låtar innan vi återvände till Rastabar där jag
och Victoria dansade sönder oss på scen efter att bandet bjudit upp oss.
Sista dagen hade vi bokat en 4-island-snorkel-tour. Men det blev snarare
en 2-island tour och snorkla fick vi bara göra i 20 minuter utanför en av öarna,
vilket blev ungefär 5 då det varken fanns någon sikt att prata om eller något
att se. Så det var lite av en besvikelse. Men det finns helt klart värre saker
i livet än att befinna sig på båt-utflykt med sköna vänner i soliga Krabi.
Efter det gick vi skilda vägar igen med tanken att vi skulle mötas
upp i Vietnam om några veckor. Men det där med att bestämma saker
vet ju alla som luffar runt själva att det helt enkelt inte går. Våra reskamrater
åkte så vidare mot Kambodja och vi genomled ännu en lång bussresa ner till
Kuala Lumpur. Den här gången stannade vi en extra dag för att se mer
av staden vilket var en ganska trevlig upplevelse. Indonesien nästa.
tuktuks, tatueringsstudios, shabbiga hotell, smutsiga katter och tour officies
till förbannelse. Där det finns ett 7 eleven inom synhåll oavsett var du befinner
dig och det säljs friterade jättespindlar & skorpioner som kvälls-snacks. Vi
spenderade dagarna med att strosa runt i närområdet, äta pad thai, njuta av
takpoolen på Steve & Vic´s hotell samt med att unna oss gudomliga massager.
som förde oss tillbaks mot Koh Phangan. Efter ett antal bussar, shuttles och,
såklart, färjeturen över nådde vi utmattade ön inte mindre än 17h senare,
hyrde en vespa och checkade in på "BS´s bungalows" i två veckor. Det var
så skönt att komma tillbaks att vi undrade varför vi lämnat ön överhuvud taget.
sen vi började resa och utforskade nya territorium. Och maten.. thaimat =
när varenda måltid är så vansinnigt god att du inte kan sluta låta medan
du äter.. fantastiska currys som exploderar i munnen, pad thai-frossa,
krispiga grönsaker i oystersauce och wasabidränkt seaweed-sushi på
marknaden varenda kväll. Skulle kunna äta thaimat varenda dag resten
av mitt liv utan att tröttna. Vissa dar gick vi endast utanför dörren för att
hämta mat och bara njöt av att ligga i sängen, spela fia med knuff, sova mitt på
dan, ducha i varmvatten, vira in oss i det mjuka täcket, glo på tv och njuta av acn.
och strandpromenader mixat med "Slip n fly", beer pong samt minnesvärda nätter.
mot Ao Nang. Första dagen chillade vi bara i skuggan på stranden och drack
några öl och på kvällen blev det Rastabar som lägligt nog låg strax intill hotellet.
och klarare vatten, plus att det bor massvis av apor längst berggången där
som man passerar för att komma till den bra stranden. Helt klart ett bra val.
namnet på. Där spelade vi biljard med en massa europeer, lyssnade på livemusik
och Brando drog även av några låtar innan vi återvände till Rastabar där jag
och Victoria dansade sönder oss på scen efter att bandet bjudit upp oss.
en 2-island tour och snorkla fick vi bara göra i 20 minuter utanför en av öarna,
vilket blev ungefär 5 då det varken fanns någon sikt att prata om eller något
att se. Så det var lite av en besvikelse. Men det finns helt klart värre saker
i livet än att befinna sig på båt-utflykt med sköna vänner i soliga Krabi.
upp i Vietnam om några veckor. Men det där med att bestämma saker
vet ju alla som luffar runt själva att det helt enkelt inte går. Våra reskamrater
åkte så vidare mot Kambodja och vi genomled ännu en lång bussresa ner till
Kuala Lumpur. Den här gången stannade vi en extra dag för att se mer
av staden vilket var en ganska trevlig upplevelse. Indonesien nästa.
