När jag tänker på året som gått är det så mycket känslor som rusar i kroppen att jag inte vet vart jag ska
börja men det hela startade med att jag i ett försök att komma bort från allt och fly från känslorna jag
inte orkade ta tag i flyttade till underbara Stockholm för att plugga till massageterapeut. Och allt som
hände med mig där, människorna jag träffade, gemenskapen som fanns, såren som läkte och minnena
som skapades gör att det beslutet är det bästa jag någonsin tagit och med mig hem fick jag inte bara
erfarenheter, styrka & en överväldigande känsla av lycka utan, viktigare än allt, även vänner för livet.

Men första halvan av året var inte bara en dans på rosor..kommer ihåg dagen som igår.. dagen då
kroppen inte orkade hålla tillbaka längre och tårarna började rinna okontrollerat. När jag satt i badet
och skrek i ren förtvivlan och inte visste hur jag någonsin skulle klara av att resa mig igen. Magen som
knöt sig av längtan och känslan av sorg som bara växte sig starkare för varje dag som gick. Vet inte hur
jag hade klarat mig igenom den perioden utan fina vänner vid min sida som alltid lyssnade, tröstade
och tog min hand när jag inte orkade kämpa själv. Tack för tålamodet, kärleken & styrkan ni gav mig!
Ni betyder allt. Det var med andra ord en rätt jobbig tid, men jag lärde mig otroligt mycket nu när
jag kan se tillbaka på det med andra ögon, och jag kommer aldrig glömma ögonblicket
då jag insåg att jag gått vidare och kunde börja leva igen. Lättnaden var enorm.
Något annat jag aldrig kommer glömma är avslutningen.. jordgubbar och sol i vasaparken,
betygsutdelning, kramar, glädje, tårar, separationsångest, ovisshet och rädslan som fanns. Dagen som
var både slutet och början på samma gång. Slutet på att varje morgon springa till skolan och få kramas
med grabbarna, slutet på kojan, anatomiprov, tejpning av skelett, efterhäng på stan och alla gånger vi
satte oss i parken efter skolan för att plugga i solen. Men också början på en ny resa och allt vad det
innebär. Det här var även dagen då jag träffade Robin första gången och sen dess har jag inte kunnat
tänka på nått annat, det är bara du du du hela tiden och fanns det ord att beskriva känslorna för dig
hade jag skrivit dom här men jag är fortfarande mållös över det faktum att du ens får mig att må såhär.
Tack för det lyckligaste halvåret i hela mitt liv!
Så har det blivit dags att utse årets roligaste händelse, vilken skulle kunna vara
någon av kvällarna jag och Lina tillbringade på Kelly´s.. när vi blev utslängda
och avslutade natten med att navigera till "kondomlådan" (man måste
ha varit med för att förstå) till exempel, eller gången Therese kom på den
braiga idén med singel-lappar på krogen vilket slutade med ett gäng röda
rosor och ångest i en förort jag förträngt namnet på. Det skulle även kunna
vara festen då bland annat Tony satte sig på ett värmeljus och började brinna
och jag lyckades med den fruktansvärt pinsamma täck-incidenten när jag ramlade
av köksstolen hos Putte, kärleksbrevet till Tommy, "HJÄLP!!!! Jag har blivit utelåst"-
kommentaren, eller när Bobo härom veckan berättade jobb-toa-historien. Men det är
det inte. Årets roligaste händelse skulle lika gärna ha kunnat sluta i katastrof men gick
lyckligtvis bra och slår allt annat motstånd med hästlängder.. inte en enda gång har jag
kunnat kolla på bilderna från den kvällen utan att börja skratta och det är därför första-
platsen i år tveklöst blir rulltrappsolyckan vilken slutade i hjärnskakningar, minnesförlust,
Lina med stygn i pannan och många trötta timmar på SÖS. Så grattis till alla som var med,
då speciellt min stuntkvinna Lina som gett mig SÅ mycket roliga minnen i år! Kärlek till dig.



Sammanfattningsvis har 2009 varit ett känslosamt år. Aldrig har jag gråtit så mycket,
känt så mycket eller varit i sån kontakt med mig själv som jag varit detta år och skulle
jag beskriva det med 3 ord skulle det bli: kämpigt, underbart och utvecklande.

TACK ALLA NI SOM GJORT DET HÄR ÅRET TILL VAD DET VARIT..






för att ni finns och är en del av mitt liv. Älskar er allihopa!!!

Liknande inlägg