Efter en lång vinter på hemmaplan var det dags att byta husvagnen i Tumba mot asiatisk värme.
Jag hade lyckats hitta direktflyg till Bangkok via Norwegian för ynka 1200kr per skalle så det
gav sig ganska naturligt att börja där. Första dagarna spenderades på bekanta Khao San.
Steve med sällskap befann sig också där så jag & Amelia tog ett besök på Wat Pho en dag
vilket var nytt för denna gång. Den traditionella thaimassagen föddes här, men väntetiden för
att få en var lång så vi bara strosade omkring på området och besökte liggande Buddha istället.
       
       
Efter ungefär en vecka åkte vi ner till Koh Phangan för lite semester samt för att filma en musik-
video. Hyrde vespa inte långt från färjeterminalen och hittade snart ett nybyggt hotell bara
några minuters körning från marknaden. Det hette "Phangan Diamond House" och var
verkligen en liten juvel där vi stannade i nästan två veckor. En dag passerade vi en
skylt med PIT SHOP  målat i vit färg, där hade dom ziplines & fyrhjulings-turer.
"Jungle Flight" hette företaget och vi tänkte att det ju kunde vara roligt med en
djungeltur och hoppade upp på varsin 4-hjuling. Landskapet var vackert och
vi körde upp och nerför branta vägar med stora långa revor vilket var läskligt men
kul. Passerade vattenfall och en utsiktsplats över kusten vilket var väldigt fint. Och
det var absolut roligt och trevligt, ända tills dom sa att nu kommer höjdpunkten.. 
det visade sig vara en apa som inte alls var glad över det faktum att den satt
fastkedjad ensam uppe på berget som en turistuppvisning. Därav skulle jag
inte rekommendera någon annan att göra samma tur. Behandlingen och
exploiteringen av djur i Thailand och många andra länder är inte en
särskilt vacker syn tyvärr. Man ser inte bara apor vars ägare lyfter upp
dom i kopplet när dom inte lyder så dom inte kan andas eller hundar som
blir sparkade på (på Fiji såg jag en man kasta en machete på en hund), utan
även alla elefanter som används för ridning blir misshandlade med bla spikar och
på tigerfarmerna drogas djuren så att turister kan klappa på och ta selfies med dom.
Inget jag står för och något jag tycker vi alla tillsammans bör välja att ta avstånd ifrån.
       
       
       
       
       
       

Bussresan upp gick smidigt och vi kom fram till Mumbai strax före 12-tiden dagen därpå, bara några timmar försenade. Men det skulle på grund av EXTREM trafik (ca 18.4 miljoner invånare som vill förbi och fram...), ösregn, Airbnb-strul och halvdan planering, med begränsad tillgång till wifi, ta flertalet timmar till innan vi lyckats checka in på ett hotell inte långt ifrån flygplatsen. Tröttheten och avståndet ner till centrum i den våldsamma trafiken bidrog till att vi istället för att leta oss dit tog en promenad i närområdet. Vi stannade bland annat till på ett litet café som gav oss en snabbkurs i hur man tillagar chai-te på bästa sätt och dom gick även med på att göra ett extra kilo av sitt berömda chai-pulver för oss att köpa med hem.

Mycket roligare än så blev inte Mumbai för mig tyvärr. Högst på önskelistan var att besöka "Leopold"; en frekvent förekommande restaurang/mötesplats i boken "Shantaram", vilken var en stor Indien-inspiration för mig och förstärkte längtan att resa dit (dom där tusen sidorna har för evigt etsat sig fast i minnesbanken). Men det kändes verkligen inte som det gjorde nåt att jag inte hade mer tid i staden när jag påbörjade resan mot Delhi och sedan Sverige igen, för känslan att jag en dag kommer återvända till Indien är självklar. Det är en del av mig nu.



Det tog ungefär 2 timmar att ta oss till Anjuna. Jag hade bokat boende online strax innan
vi for men det var inte alls vad vi förväntat oss väl på plats så vi skippade snabbt den idén
och följde resten av gruppen till "Prison" istället. Efter det gick vi för att utforska området.
Vi bodde långt ifrån allt men kunde gå till stranden på en halvtimma så det blev första stopp.
       
Platsen är inte direkt första val om man letar efter vackra, vita, stränder utan snarare om man
gillar att ha stranden som festlokal. Under högsäsong kan man räkna med horder av turister
som trängs på alla trance-strandpartyn här som platsen är känd för, men det var inte riktigt
läget än i mitten av oktober. Det var väldigt lugnt och vi såg nästan inga andra turister än
vår grupp där vi bodde, så när vi så såg affichen för ett uppkommande evenemang
bestämde oss för att gå. Jag och Aicha hade tidigare bekantat oss med 2 locals,
Krish & Srikar, som spenderade mycket tid på vårt hostel medan dom förberedde
öppningen av sitt eget ("Los Abrigo") mitt emot, och vi hade turen att ha dom som
både sällskap och chaufförer under kvällen vilket var en rolig blandning av strandbarer,
lokala hak, flådiga dansgolv och en natt fylld av intressanta samtal som aldrig ville ta slut.
       
                                   
När Krish sedan åkte iväg till Mumbai några dagar fick vi låna hans vespa och flyttade
tillsammans med flera från gruppen till ett livligare område vid Vagator Beach. Där
blev vi varmt välkomnade av Ravi som nyligen öppnat sitt hostel "Dreams" och vi
trivdes väldigt bra där. Vi tillbringade kvällen på verandan tillsammans och tanken var
att resten av killarna som var kvar på andra hostlet skulle göra sällskap också men dom
lyckades åka vilse samt crasha med ena vespan så vi hade redan somnat när dom väl dök upp.
              
                               
Efter ett yoga/meditations-pass morgonen efter gick vi ner till stranden tillsammans med 2
av killarna i gruppen men det tog inte lång tid innan vi kände oss tvungna att gå därifrån.
Då det var lågsäsong och inte mycket mer än ett fåtal turister på plats gick vi en bra bit
bort för att få vara ifred men det tog inte mer än några minuter innan det började krylla
av lokala män/killar på stranden som gick fram & tillbaks och tog kort på oss i smyg.
Sedan dök en medelålders väldigt obehaglig man upp som vrålstirrande cirkulerade
runtom oss med gylfen halvt öppen. Jag blängde tillbaks rakt i ögonen på honom
i vad som kändes som en evighet och förberedde nävarna med sand vid ett
eventuellt närmande innan han sakta började röra sig bortåt igen. Kort
därefter började en annan turist en bit bort skrika och det visar sig att den
obehagliga mannen tagit fram sitt kön och försökt antasta henne. Vi alla är nu ordentligt
illa till mods och lämnar stranden. Jag skulle avråda andra besökare av platsen att vistas här.
              
              
En betydligt mer avslappnad och mentalt stärkande upplevelse var att prova en Ayurvedisk
Shirodhara-behandling med varm olja rinnandes över pannan som lämnade ett inre lugn
efter sig. Det var också en av dom sista sakerna jag gjorde innan det var dags att
kramas hejdå, lämna tillbaks scootern och möta upp mitt nya resesällskap David
"Prison" för att påbörja bussresan mot Mumbai där vi bägge hade flyg som väntade.
       

Liknande inlägg