Anejlica

Näe, alltså, ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta men det är ju inte
så att jag sitter och deppar ihop här ute. Fick visserligen ett nervsammanbrott
tidigare idag när jag insåg vad helt värdelös jag råkar vara på att spackla,
och att dom 2 lager med färg jag redan målat på väggen inte kunde dölja
det faktum.. men efter att ha tagit ut saken på att massakera rabatterna
kändes det bra mycket bättre. Och så säger Sara att det var längesen
hon såg mig arg.. herregud, mitt vrål måste ha sträckt sig till länsgränsen!
Hur som så förstår jag ju att man inte kan allt på en gång fast jag hellre intalar
mig att jag är bäst på allt, därav vreden när jag inser att jag måste lära mig först!
Och det gör jag verkligen, lär mig massor. Men tror ändå jag gör bäst i att invänta
förstärkning i det här läget. Frågan är om syrran kommer gråta eller strypa mig när
hon ser vad jag gjort, men bestämmer hon sig för det sistnämnda behöver jag ju
iallafall inte fundera på den otillräckliga takhöjden mer. Jag vet iallafall att jag
jobbat som ett djur den här veckan och är skitstolt över allt jag åstadkommit.
Och imorrn ska jag försöka mig på att bygga den där hönsgården, det kan bli kul.

Repeat, repeat, repeat.. har gått månader nu men den är ju så jävla bra!

Igår morse var jag redo att ta flyget tillbaks till Kanada. Hade hittat resa, gjort
en budget & kollat upp hur jag enklast byter in mina New York-biljetter. Lagom
till eftemiddagen hade jag tingat tre höns som ska göra mig sällskap här ute
och insåg att jag måste bygga en hönsgård snarast. Det måste krävas ett
övermänskligt tålamod att vara tillsammans med en sån som mig, jag
står knappt ut! Än mindre när det känns som hjärtat ska ramla av.
Vissa stunder vill jag bara hänga mig själv men så kommer jag på att
det är för lågt i tak här och fortsätter med renoveringen istället. Tanken
med att komma hem var ju ändå att isolera mig här ute och lista ut vad jag
egentligen vill med livet, men ensamheten äter upp mig. Och det spelar ju ingen
roll var i världen jag befinner mig så länge jag inte lär mig trivas i mitt eget sällskap.
Så det blir inget mer flänga runt, nu ska jag banne mig stanna här. Ett tag i vilket fall.

Och under tiden har jag ju tusen saker att göra, nybakta kladdkakemuffins varje dag,
massa vin, husmössen & bandit som gör mig sällskap. Man kan ju ha det värre!

Ibland kommer jag på mig själv med att skratta högt när jag tänker på vad det är för
liv jag lever. Allt jag får vara med om och uppleva. Jag gör saker jag alltid drömt om
och slänger mig in sånt jag inte vet hur man hittar ut ifrån. Ändå förstår jag inte
riktigt att det är mitt liv. Det känns mer som en film eller en dröm. Som att jag
följer någon annans historia. En märklig känsla när verkligheten känns så
overklig, främmande. Men jag har ganska kul under tiden ändå. Häromdan
träffade jag mina fina tjejer & sen vankades invigningsvin hos bästa Annica,
men vad jag trodde skulle bli en lugn kväll på Frösön visade sig ta den mest
märkliga vändning & när jag vaknade upp morgonen efter tänkte jag bara
att: "faan vad sjukt, hur i helvetet hamnade vi här?". Våra äventyr har
nämligen en förmåga att sluta på dom mest otippade sätt. Mer ska
jag nog inte skriva om det, men oj vad roligt vi alltid lyckas ha,
få personer får mig att skratta så mycket. Tack sötskruven!

Nu har jag dock återvänt till ensamheten. Vedhuggningen jag trodde mig behärska
gick inte alls min väg så ska strax sätta igång med renoveringen på övervåningen
istället. Gud så skönt det ska bli att göra klart och kunna flytta upp nångång!

Jag rensar mitt liv. Det består nu därför av dom fyra högarna: spara,
skänka, sälja och slänga. Saknad och självrannsakan passar ganska bra
in i situationen också. Jobbigare än man kan tro. Och mer vill jag inte idag.

Det är skönt att följa sitt hjärta, om än svårt när han det bankar för nu befinner sig
på andra sidan atlanten. Det här kan komma att bli dom längsta månaderna i mitt liv.

Dags att lämna lugnet på lundagatan och se om jag kan hitta vad det nu är jag söker.

Idag tog vi färjan över till Vancouver Island för att tillbringa en dag i Victoria.
Och hade resan dit faktiskt tagit 3 timmar, som vi blev informerade om, istället
för 6 så hade det faktiskt blivit en dag, men nu fick vi nöja oss med några timmar.
Väl värt resan iallafall och vi kunde ju inte haft mer tur med vädret! Lyckades även
som av en slump springa på världens kanske godaste vegburgare samt kontinentens
förmodligen generösaste glassbar.. EN kula var beställde vi, men dom var banne mig
större än 4 hos ni-vet-vem... Vi avslutade sedan kvällen med ännu en Lakers-seger!

Och helt plötsligt önskar jag att jag hade mer tid här för ända sen jag bestämde mig
för att åka hem har allt känts så himla bra! Men det är å andra sidan mest troligt
just därför det känns så. Så ja, jag är på väg hem igen. Man kan ju undra
om jag är dum i huvudet som väljer att åka hem när jag kan stanna
här, och tro mig, det har verkligen inte varit ett lätt beslut att
fatta. Men i slutändan handlar det om att må bra.

Det verkar vara många som tycker att Vancouver är den vackraste
staden i världen. Jag förstår varför, det är sannerligen fint här. Till
och med höghusen ser bra ut, stan är omgiven av berg och sjöar,
överallt blommar träd & buskar, inte ett godispapper så långt ögat
kan nå & inte att förglömma, Stanley Park, fröjden till oas mitt i stan.


En vacker idyll, visst? men byt west mot east och du kliver in i en
helt annan värld. This is our street, välkommen till East Hastings....

Och längre än så vågade jag inte ha kameran framme. Dom flesta
må vara harmlösa trots allt dom går på, men varför chansa?

Dagarna i ghettot har gjort sitt till rastlösheten så jag bestämde
mig för att göra upp en tre-dagars plan. Dag ett hade sin början i
Grouse Mountain. Dom flesta åker dit för att sätta sig på gondolen
upp till toppen där man har kanonutsikt över Vancouver, men det var
givetvis inte tanken med vårat besök. Åka gondol och kika på en storstad
när man kan vandra och fotografera i solskenet? Första dagen med sol by the
way, och det var verkligen välkommet med en paus från det ständiga regnandet.

Efter det provade vi en varsin 19-bitars sushi, något jag nog helst inte tar mig
an igen, och tillbringade sedan kvällen nere på Pat's där vi kikade på Lakers
3:e playoff. Helt klart bästa dan på länge, om det sen berodde på vädret
eller mitt nyfunna lyckorus vet jag inte, men det spelar mindre roll.

Vi har såklart bosatt oss i stans värsta område och går därför
inte ut i onödan. Att måsta sicksacka mellan kundvagnar, rökmoln
& däckade människor är nämligen inte jättekul. Och nej, jag överdriver
inte! Istället är det puben som får sig ett besök när rummet känns för litet.

Och ville jag skulle jag förmodligen kunna skriva intressantare saker här..

Roadtripen gick inte riktigt som planerat, men vi försökte iallafall.

Veckans bästa blev istället Lakers-matchen vi såg på puben idag.
Och jo, nog var det allt lite roligt när vi råkade sätta oss i fel bil
utanför Safeway också. Men annars har jag inte mycket
mer att säga just nu.. Kanada må va hur vackert
det vill, men vi connectar ingenstans.

Så har vi då tagit oss ända till Kanada, världens näst största land. Här har det
regnat konstant sen vi kom, typiskt Vancouver-väder tydligen, och allt har visat
sig va svindyrt! 2 nätter på hotell har redan kostat lika mycket som 2 v i Asien så
redan i morgon blir det till att flytta in i en bil igen. Inte riktigt vad jag kände för med
förkylningen som följde med från LA men men, what to do? Annars lyckades vi missa
Whistlers skidsäsong med EN dag. Fan! Prio ett på listan! Man kan visst inte få allt..

Mitt resesällskap hade inget intresse alls av dagens utflykt men inte kan man åka
härifrån utan att ta svängen förbi Hollywood heller, så det var bara att snällt följa
med. Jag hade dessutom bara 2 punkter på listan: Walk Of Fame och Hollywood-
skylten. Och första punkten var ju lätt fixad. Den andra däremot krävde att vi
tog en kombinerad tour som innefattade en massa olika grejer, som hotell,
inspelningsplatser, gator och andra ställen av varierande intresse samt
att åka runt och se var alla kändisar bor. Jag ville ju bara se Hollywood-
skylten och försökte få en tur bara dit men det visade sig vara i princip
omöjligt så det var bara att snällt casha upp och hoppa in i bilen det.
Första halvan var ändå helt okej och vi fick se en massa intressanta
platser, ingenstans förstår jag dock tjusningen i att åka runt och spana
på kändisars hus! Det finns en anledning till att dom planterar buskar och
bygger höga murar liksom.. men men då har man gjort det också. Check! Vår
guide var iallafall störtskön, och ruskigt bekant, och visade sig skådespela en
del själv, han hade varit med i allt från Die Hard och SWAT till Wild Wild West och
visade både bilder och berättade massa roliga saker, lätt det bästa med hela turen!

Och det var allt ifrån vårt korta besök i Californien, vi skulle egentligen
bara byta flyg här men när man ändå har vägarna förbi liksom..

Har länge lovat mig själv att gå på antingen en hockey
eller basketmatch om jag någonsin befinner mig i USA, and
here we are, så vad passade väl bättre än att sitta på 2 biljetter
till La Lakers sista seriematch på hemmaplan? Så jäkla rolig grej!!
Pizzaslice, bärs, spänning till tusen & massa galna fans överallt. Efter
två outhärdliga förlängningar vann dom dessutom så vad mer att önska?

Stället kryllade även av kändisar, både Jack Nicholson, "Gibbs", Flea
& Josh (från RHCP) satt på bästa VIP-platser, såklart, typ 300
rader nedanför oss. Nej, nu överdrev jag igen, det finns nog
inte så många rader, men det var hur som helst ganska
kul det med. Min pärla skulle ha älskat den här stan!

Så har vi då anlänt till änglarnas stad. Var skittrötta efter att ha flugit hela natten
och började därför vistelsen med att sova 18 timmar, helt dum var dock inte
resan, och bäst var att flyga över Grand Canyon, det var jäkligt häftigt.

Det är varmt här vilket är rätt skönt och folk går sommarklädda medan en annan kör
med underställ och mössa. Inte för att jag fryser, det råkar bara falla mig i smaken.

Hotellet ligger 1 gata ifrån Broadway vilket man skulle kunna missta för ett trevligt
kvarter om det inte var så att vi typ hamnat i LA:s slumkvarter och därför delar
gata med både prostituerade, hallickar, hemlösa & knarkare tillsammans me
ett ständigt tjutande från polis och brandbilar. Skulle bo på grannhotellet
egentligen men någon hade blivit nedstucken med kniv i korridoren för
inte så länge sen så den tanken klingade av rätt snabbt. Och jag som
tyckte Anchorage var illa med alla märkliga människor som skrek på
gatorna eller pratade för sig själv. Så, ja, området lämnar en del att
önska men jag gillar ändå hotellet. Nu ska vi skynda iväg till Staples
Center och själva anledningen till besöket här, lite kul det ska bli!!

Efter att ha torkat tårarna av saknad efter Kathy & Greg var det dags att för fjärde
gången i mitt liv bo i en bil. Insåg ganska snabbt att sovsäcken jag hade med
mig hemifrån max skulle duga som huvudkudde i det här klimatet så första
stopp blev en outdoorbutik där det införskaffades nödvändiga saker
för vidare överlevnad, en sovsäck som lovade att hålla mig varm
ända ner till -18 till exempel. Sen var det bara att köra, och som det här
landet levererar! Alla här tror att Sverige ser exakt likadant ut som Alaska, det
gör det inte, även om det har en del likheter. Hur som, veckan i bilen har varit grym!

Vi har bland annat gått uppför Reindeer Hills och spanat på caribou, sett makalöst
vackra vyer i Alaskas kanske snöigaste del Valdez, besökt Denali och Wrangell
St Elias National Park och irrat runt i både Anchorage & Fairbanks. Och trots
avrådan om att bege oss längre norrut än så utan en 4-wheel drive gjorde vi
såklart det ändå och efter 27 mil på en grus/lerväg många gånger värre än
den till stugan på våren med endast några få lastbilar som mötande trafik
nådde vi till slut målet, Arctic Circle! Där tillbringade vi natten med isande
vind piskandes på bilen innan vi påbörjade samma lååånga resa ner igen. Jag
hade lite hoppfullt trott att norrsken i alla dess underbara skepnader skulle hålla
oss vaken hela natten, men det var visst lite fel årstid för det, blev ens inte mörkt!




Tog även vägen förbi Chena Hot Springs för att bada i, ja, hotsprings! Vilket
var grymt skönt, lite turistigt dock så det är ju perfekt att vi är här i lågsäsong,
det är så lite folk överallt att det känts som om vi haft hela Alaska för oss själva!

Och så här skulle jag kunna tänka mig att ha det. Vilken underbar del av världen.
Dessvärre var vi tvungna att boka utresebiljett innan vi kom hit varför det
redan är dags att packa väskan och åka vidare mot nya erfarenheter!