Anejlica

Borneo, världens 3:e största ö som delas av tre länder - Indonesien, Malaysia och Brunei. Där den hotade regnskogen kämpar för sin och många arters överlevnad. Det största hotet står palmoljeplantagerna för, men skogen huggs även ner för att producera gummi och pappersmassa samt till virkesexport. Olaglig avverkning av skyddade områden förekommer då det betalar bra och leder till få påföljder. Illegal handel med exotiska djur är också vanligt.

På min att-göra-lista fanns att bestiga Mount Kinabalu men det visade sig att jag lyckats tajma in monsunsäsongen så det var bara att ge upp den tanken med hopp om att återvända en dag. Vi spenderade således bara en natt i Kota Kinabalu innan flyget till Sandakan istället väntade där vi hade bokat ett rum på "Sepilok Jungle Resort Hotel", 5 minuters promenad från "Sepilok Orangutan Rehabilitation Centre". Det var en trevlig plats uppbyggd runt en slingrande damm där leguaner, ormar och annat djurliv trivdes, med hängbroar och gångvägar runtom samt en restaurang där alla måltider intogs. Det fanns även en fin pool som även småödlorna gärna tog ett dopp i.

(lånad bild från hemsidan då jag inte hade några egna från poolen)Första natten gick vi ut med ficklampor och utforskade området i djungeln runtomkring, den andra fick vi även sällskap av ägaren och den natten såg jag en tröglorier uppe i ett träd vilket var en häftig upplevelse samt skorpioner. Dag 2 gick jag till centret för att få se dom akut utrotningshotade orangutangerna, och det var med blandade känslor jag upplevde mitt besök där. Det finns i princip 2 attraktioner, den ena är att gå till The Viewing Platform och se när orangutangerna kommer för att äta all frukt skötarna lägger ut åt dom 2ggr per dag, och den andra andra är The Outdoor Nursery där alla yngre orangutanger hålls till dom är stora nog att bli utsläppta. Där sitter man i ac bakom stora glasfönster och ser dom leka utanför som på ett zoo. Jag tyckte det var tråkigt att se hur skötarna var där hela tiden dock och hindrade dom från att göra vad dom ville, höll orangutangerna i händerna osv när dom gick runt. Jag hade föreställt mig något mer naturligt men det kanske var naivt av mig. Kanske är det nödvändigt att bygga starka band med dom från start för att dom ska vilja stanna kvar och kan leva i en fristad där. Hur som är det bra att centret finns och jobbar för att dom ska ha en framtid. Höjdpunkten var på min promenad till utfodringen då jag såg en ensam orangutang komma slingrandes från ett gigantiskt träd långt borta, det var en mäktig syn.Dagen därpå hade vi lockats att boka in oss på en safari med övernattning i Kinabatangan River. med förhoppningen att få se Borneoelefanten, eller Pygméelefant som dom också kallas och som bara lever i den nordöstra delen av Borneo. Arten upptäcktes så sent som 2003 och tros ha levt isolerade på ön i ca 300000år. Man tror att det finns ca 1500 kvar i vilt tillstånd och arten är klassad som utrotningshotad. Minibussen släppte av oss vid en flod långt bort från staden där en båt väntade på plocka upp oss. Förväntan var hög. Snart började det spöregna men efteråt hade vi turen att få se både en flock med elefanter som gick mellan träden en bit bort, näsapor (ännu en utrotningshotad art), noshörningsfågel samt en ensam orangutang gick att skymta bland dom höga trädtopparna. Det var en väldigt lyckad safari. På natten joinade vi ännu en djungelhike, denna gång med guide, men det gick väldigt lugnt till och vi såg mest fåglar och spindlar.Morgonen efter åkte vi tillbaks till Sepilok. Efter check in gick en av dom anställda med på att hyra ut sin moppe till oss så vi kunde ta en åktur i området. Vi körde runt ett tag och stannade sen till bland palmoljeplantagen för att filma ett klipp till musikvideon men det tog inte lång tid innan jag var omringad av gigantiska och hungriga myggor som attackerade från alla håll och utflykten vände snart till flykt hemöver igen. Jag bestämde mig istället för att promenera dom 2 kilometerna från Resorten till The Canopy Walkway. Där promenerade jag runt en stund, insöp naturen och lyssnade på alla ljud innan jag insåg att det var dags att bege mig tillbaks för att säga hejdå till Sepilok och påbörja nästa äventyr.