Heaphy track, 82km lång och en av Nya Zeelands "Great Walks". Tracket börjar
med en smärre bergsbestigning på fem timmar och jag insåg ganska snabbt varför
den klassas som medium-hard. Sedan följde 2 dagar i relativt öppen terräng varav
vi tog en avstickare och klättrade upp på ett berg ena dan där vi hade utsikt över
både Golden Bay & västkusten på samma gång, helt klart en av höjdpunkterna.




Efter det entrade vi både tropisk och subtropisk regnskog vilket var en klass för sig
med vackra växter, tusenåringa träd med över 15 METER i omkrets (och så mäktiga att
man skulle behöva över 20 kort för att ens kunna göra det lite rättvisa), och fler nyanser
av grönt än jag visste fanns!! "Heaphy hut", där vi tillbringade sista natten, var en otroligt
vacker plats, och hade det inte varit för alla tusentals sandflies, som fortfarande gör sig på-
minda i form av ständigt kliande bett över hela kroppen, så kanske vi hade kunna njuta av
tiden där också. Istället fick vi svettas halvt ihjäl oss i tältet (som över 500 av dom noga
vaktade ingången till) dom sjutton timmar vi hade där. 5:e dagen var vacker på ett sätt
jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva i ord.. det var vi, naturen & solen som vaknade
upp tillsammans längst Nya Zeelands västkust och vackrare än sa blir det nog inte!




När vi äntligen, för ja, det kan va hur fint det vill men efter man spenderat 4 nätter i ett
fuktigt tält utan sömn, ätit för lite mat & har ont i varenda kroppsdel vill man inget annat
än att komma därifrån, kom fram till slutdestinationen blev vi (utan att lifta) uppplockade
av ett par från Christchurch. Dom började med att ta med oss till en limestensgrotta några
mil bort, sedan blev det cider och havrebars innan vi for vidare till Karamea. Där gick vi på
restaurang och dom bjöd på både öl & whitebait (en delikatess som vad jag förstår endast
finns här och är små fiskar som steks i någon slags smet och sedan äts med salt & citron
mellan två brödskivor, riktigt gott). Och efter att ha gett oss deras nummer och över-
talat oss att komma och hälsa på i Christchurch så dom kan ta med oss på rugby så
släppte dom av oss i Westport. Jag blir helt mållös över all den generositet & värme
som människorna har här, det där skulle aldrig hända i Sverige. Underbara land!

Till sist vill jag avsluta med att dedikera några bilder till min älskade syster..

Hur långt bort vi än är ifrån varandra finns du alltid med mig vart jag än går!♥
Senaste veckan har inte varit en dans på rosor, tvärtemot va vi trodde efter vi fick jobb på
en vinodling i Blenheim efter 5 minuters jobbsökande. Så efter 11 timmar med buss, inkl en
natt i Christchurch anlände vi till vad vi trodde skulle bli vårt hem de närmsta 2 månaderna.
Första dan på jobbet kan ha varit den värsta nånsin.. "budrubbing" (vilket innebär att man
gnuggar stammen/roten på träden för att ta bort alla kvistar & skott då det annars dör när
dom sedan sprutar dom med gift!!) stod på schemat så vi klev upp klockan 5 och ägnade
sedan hela dan i 30 graders solsken och gnuggade träd för 17 öre plantan! Att vi endast
hade 1 liter vatten att dela på ledde till en fruktansvärd huvudvärk redan efter 2 timmar
och vår supervisor som va ett pain in the ass (dom snällaste orden jag hittar) gjorde inte
det hela bättre. Dag 2 sa vi att antingen byter vi grupp eller slutar, så vi bytte grupp. Där
va allt mycket bättre, vi jobbade tillsammans med folk från vandrarhemmet & supervisorn
var toppen. Gjorde 3500 träd på 5h, vilket är vad andra gör på 8h, sen var vi helt färdiga.
Kan berätta att DET KÄNNS i ryggen efter man böjt sig ner 3500ggr om dan! Och i fredags
när dom sänkte lönen till 8 öre per planta för att vi jobbade för bra rann det över så vi sa
upp oss. Vad är det för mening att jobba om man får mindre betalt ju bättre man är?

Idag tog vi bussen till Nelson där vi nu befinner oss och laddar inför en sex dagars
vandring i Kahurangi National Park. Införskaffade oss en supersmidig backpacker-
stove för ett par timmar sen vilket kommer underlätta campinglivet något oerhört
framöver. Och efter två månaders övervägande köpte vi även en dator. Vet inte
hur mycket pengar vi spenderat på internet sedan vi kom och det kändes tillslut
som ett måste att ha en egen dator här. Det är gratis wifi nästan överallt och
kommer gå mycket smidigare att kolla upp saker nu. UNDERBART!!
Igår bestämde vi oss för att ta en promenad till stranden.
Och med 26 grader varmt och strålande sol skulle man kunna tro att
vi var förutseende och tog med badkläder, men det gjorde vi inte. What a shame!


Jag älskar Dunedin by the way, tror jag stannar här!

Liknande inlägg