Vilket vackert land!! Colombia är precis som jag föreställt mig. Grönt och bergigt
med en känsla av öde land och tidvis så tät skog att det verkar omöjligt att ta sig igenom.
    
Men det som slår mig mest är att människorna här är väldigt trevliga och måna om att
hjälpa till. Gör att man känner sig riktigt välkommen. Det enda är väl att Henke i
vanlig ordning blir utstirrad på stan & man hör hur det tisslas om hur lång han är. Haha.
     
"Direktbussen" hit tog sex timmar, 1.5h längre än planerat men det skulle såklart plockas
upp och släppas av folk efter vägen, stannas för matpaus och så blev vi sittandes närmre
1 timma i en liten by med en oljig mekaniker under bilen innan vi kunde puttra vidare.
    
Blev avsläppta i en korsning där 2 killar i en taxi väntade. Dom skjutsade oss dom
sista 15 kilometrarna och ordnade även ett hyfsat prisvärt boende åt oss högst upp
på kullen där vi checkat in i finaste rummet och därför har utsikt över hela samhället.
    
    
Tror vi ska komma att trivas bra här & ska hålla tummarna för att morgondagen blir
den första utan regn. Har för övrigt väldigt höga förväntningar på det här landet!
    
Känns nästan som man inte gör annat än åker buss och korsar landsgränser..
Ungefär 8h tog det iallafall att ta sig från Quito till Ipiales, och då tog vi sammanlagt
3 taxis för att effektivisera resan. När klockan ringde imorse efter en natt till utan sömn,
pga mina vanliga inbillnings-kliningar till följd av de tidigare upplevelserna med bedbugs
och alldeles för lyhört rum, delade vi en taxi till "Las Lajas Sanctuary" tillsammans
med ett franskt par. Kyrkan är byggd i en ravin vilket ser väldigt häftigt ut och
tydligen vallfärdar folk hit då det ska var en helig plats eller nåt, kommer faktiskt inte
riktigt ihåg. Tyvärr har det regnat konstant sen vi kom hit och stannade därför inte så länge.
Och för att ta vara på det perfekta bussvädret blev det ca 9 timmar till på en sådan
innan vi klev av i Popayan. Behövde inte mer än kliva av bussen innan det kom
fram en kille som ägde ett hotell 200m bort, bättre än hostlet vi tänkt gå till
som innebar en kilometers gång tänkte vi och checkade därför in oss på ett
rum här för 25000cop (87:-) per natt. Roligare än så blir det inte idag, måste sova!
Flygningen hit gick bra. Mellanlandade några timmar i Guyaquilles innan vi kunde fortsätta
till Quito. Såklart hade vi bägge alldeles för lite kläder på oss under resan, som man ju
har när man varit på ett jättevarmt ställe och inte riktigt vill tänka framåt, så smått
nedkylda klev vi ur planet och ställde oss förväntansfulla vid bagagebandet för att
invänta väskorna. Fort gick det för bagagen att börja dyka upp men till vår förvåning
gick det lika fort för alla passagerare att försvinna tills vi stod där ensamma kvar vid ett
tomt snurrande bagageband.. utan väskor. Jahapp. Tänkte mest vilken tur vi bägge har rese-
försäkring samt betalat biljetterna med VISA-kort, men att det bästa ändå vore min varma
fleecetröja. Efter att ha hängt vid lost-and-found-disken en halvtimma klämmer dock tjejen
bakom disken ur sig att hon har våra väskor inlåsta i ett rum och pekar på dörren bakom
sig, men dessvärre har hon ingen nyckel. Historien slutar iallafall lyckligt, vi får till
slut våra saknade väskor och kan gå ut till ankomsthallen där vår förbokade taxi
väntar & kör oss till hostlet efter ett mindre stopp på en mack för att köpa lite proviant.
    
Morgonen efter var det dags att utforska omgivningarna så vi gick till en av stans största
parker "La Carolina" som verkade ha typ allt! Mosaik-konstverk, cykel-leder, en grym
lekpark där vi stannade för linbana & armgång, fotbolls-/volleyboll-/basketplaner,
café, vivarium, museér, trampbåtar och en japansk trädgård för att nämna en
del. Den låg även i direkt anslutning till 2 stora köpcenter samt en bio som
vi av nån anledning inte fattade vart den var! Matthetsvågen kom dock &
sköljde över mig, som den numera börjat göra allt oftare och när jag
minst anar det, så vi fick skjuta upp resten av dagens planer och istället
fick Henke i princip släpa hem mig för jag var så trött att benen knappt orkade
hålla mig uppe. På kvällen sen blev det närmare 18 avsnitt av "How I Met Your Mother".
         
Idag började vi med en timmas promenad till gondolen "Telefériqo" som tog oss upp till
toppen av berget "Cruz Loma" som ligger på östra sidan av vulkanen "Pichincha". Quito
är för övrigt enda huvudstaden i världen som ligger under ett direkt hot från en aktiv
vulkan. Där fick vi iallafall utsikt över stora delar av staden. Det blåste dock kyliga
vindar då vi ändå var på ca 4000m höjd så det blev ett kortvarigt besök innan vi
åkte ner igen för att ta en närmare till på fun-parken. I stort sett helt öde förutom
all personal som verkade extremt uttråkade. För 15:- kunde vi ju inte direkt avstå från
att ta en tur i berg & dalbanan men efteråt var det inte lika roligt.. hackigare whiplash-
rollercoaster får man leta efter och en smärre nackspärr senare kanske valet att även åka
go-kart inte heller var det bästa.. men då har jag gjort det för första gången iallafall, check!
         
         
            
Tillbaka i stan hoppade vi på en buss och efter ett byte och cirka 90 minuter anlände
vi till "Mitad Del Mundo", världens mittpunkt. Inte så mycket att se mer än en
uppritad ekvatorlinje och ett monument men för 28 kronor, både inträde
och buss inkluderat, var vi nöjda ändå och åkte den långa vägen tillbaks till stan igen.
         
Väl där började det skymma men vi gick runt några timmar i den gamla stan ändå för att
kolla på bla kyrkan "Basílica Del Voto" och presidentpalatset innan spårvagnen fick ta oss hem.
    
         
    
Kort besök i Ecuador. Börjar bli jättetrött på all ostruktur, det eviga tutandet, jakten på prislappar,
den obefintliga hygienen som råder och på att precis hela tiden veta att folk försöker lura en samt
ha den överhängande rånrisken i bakhuvudet att jag bara vill härifrån så jag kommer till ett vettigt
land nångång (USA) varför jag planerar att korsa gränsen till Colombia redan i morgon. Förstå
mig rätt, lär mig så otroligt mycket på den här resan, får vara med om saker jag aldrig trodde
jag skulle få uppleva, ser fantastiska platser och träffar underbara människor, men ibland
blir det lite mycket av allt. Speciellt nu på slutet då jag börjat längta hem något kolossalt!
    

Liknande inlägg