Man vet det alltid men det finns stunder då man verkligen inser hur otroligt viktig
familjen är. Mina bröder har varit hemma i helgen och det betydde mycket. Vi
må bo långt ifrån varann och träffas alldeless för sällan, men när det verkligen
gäller så finns det ingen tvekan om att finnas där. Och det kanske inte alltid
verkar så men jag är så glad över att vara hemma. Att kunna träffa alla
som betyder mycket och som jag tänkt på och saknat varje dag.

Finns ingenstans jag hellre skulle vilja vara just nu även om
allt jobbigt som händer får mig att längta tillbaka
till när att allt fortfarande var lätt..
Det sista vi gjorde innan vi lämnade Australien var att tillbringa 4 sömnlösa nätter i Sidney,
sen for vi hem..

Så 2 veckor har vi varit hemma nu och det börjar kännas ganska normalt igen.
Tycker fortfarande det är lite konstigt att alla pratar svenska överallt men det
går väl över tids nog det med. UNDERBART är det iallafall att kunna träffa
familj & vänner igen men jag skulle ljuga om jag inte sa att jag vissa dar
inte vill annat än att kasta mig ut i världen igen. Men allt har sin tid.



Tack som fan till alla som gjorde valborg till en sjukt rolig kväll, världsklass!

Men snart åker jag upp till min systrar i norr igen, som vi har att ta igen..