Egentligen skulle vi vara på Tonga nu, en resa vi planerat i månader, men när det väl
var dags att boka biljetterna så var det ingen av oss som ville dit längre. Och det
var väl lika bra det för jag tror inte att något kan toppa paradiset vi upplevde
på Fiji, och den bilden av söderhavet är jag mer än nöjd att bära med mig.

Istället lämnade vi världens kanske vackraste land, som jag redan längtar tillbaka till, för
att smaka på pulsen i Sydney. Ett stad med så högt tempo att tanken på Stockholm får en
att känna lugn! Och när det första man tänker när man vaknar på morgonen är "fan också,
vi är i Australien" är det nått som inte stämmer. Så efter 12 timmar på buss har vi nu tagit
oss ner till Melbourne istället, men en stad är en stad så vi åker vidare redan imorrn igen
för att ta itu med vad den här resan egentligen handlar om.. nämligen TASMANIEN!!!

Och ja syrran, mittersta bilden är dedikerad till dig. Härliga minnen!
Det tog en dag och sen kände jag mig mer hemma än någon annanstans. Men det
hade inte med Harmony Farm i sig att göra utan med människorna. Jag hade glömt hur
det göder själen att omge sig med rätt slags folk. Folk som är medvetna, som förstår hela
miljögrejen och dessutom GÖR NÅGOT åt det. Som insett att sättet vi lever på inte är
hållbart och öppnat ögonen istället för att leva i förnekelse som så många andra.

Ibland känns det som jag är ensam om att vilja förändra världen och det tar på krafterna
att nästan alltid springa i motvind men så plötsligt dyker liksinnade upp och jag behöver
inte springa längre, inte kämpa med att försöka få människor att bli medvetna eller
börja ifrågasätta samhället vi lever i, för dom vet redan allt det. Och det verkar
som om allt fler börjar vakna upp och inse att allt snart kommer att måsta
förändras. Vi kan inte längre ignorera att isarna smälter och korallreven
förstörs eller alla jordbävningar, tsunamis, cykloner, vulkanutbrott och
extrema väder som omger oss med att det alltid har hänt, för ja,
istider och sånt har kommit och gått med jämna mellanrum sen
begynnelsen men aldrig för har det gått så fort som nu och jag
kan inte förstå att det fortfarande finns folk som försöker hävda
att människan inte har nån del i det som händer i världen just nu.
 
Robin har det hänt en del med senaste veckorna också , han som varit lite skeptisk
till allt det här funderar plötsligt på att bli vegetarian och att handla har blivit näst-
intill omöjligt då vi inte vill sponsra alla massproducerade varor samtidigt som en
burk organisk tomatsås här kostar 50:- istället för budgetvariantens 4:- Och jag
inser vad lycklig jag är som hittat kärleken i nån som jag kan växa tillsammans
med, som ser samma framtid och värderar samma saker, som är min
bästa vän och som jag älskar mer och mer för varje dag som går.

Och vi må ha dykt djupt ner i mijöhavet den senaste tiden men vi har hunnit med lite
annat också.. som att köra blow-cart och fira Robins födelsedag, vilket innebar att äta
världens godaste vegan-äppelkaka som Mary & Jonah bakade dagen till ära. Mary lärde
dessutom mig att virka så jag virkade min första mössa i förrgår, och Robin har lite lätt
otippat börjat sticka så det är i princip det enda vi gör numera. Dock har hans lärare
Renata från Österrike åkt vidare söderut utan att hinna förklara hur man sätter ihop
mössan när den är klar, skulle ha haft Therese här som kunde visa hur man gör.



Och det var nog allt för denna gång.