Planet landade i Denpasar sent på kvällen, efter det väntade en halvtimmas taxiresa ner till Uluwatu och sedan ytterligare ca 1 timmas väntan i receptionen innan någon ur personalen till min lättnad äntligen dök upp med en nyckel till bungalown.Planen var först att tillbringa några dagar där men redan morgonen därpå (efter en liten sighteseeing ner till havet) bestämde jag mig istället för att hyra en vespa och bege mig norrut på egen hand då jag läst om en liten grupp öar på östra sidan av Bali som jag inte kunde vänta på att få utforska. Vet inte om jag sagt det förut men jag verkligen älskar att åka till och vistas på öar, de har ofta en väldigt speciell känsla och ger en sådan koncentrerad upplevelse. Några timmar senare hade jag således checkat in på ett hotellrum på Padang Bai Beach i väntan på färjan över till Nusa Penida nästa morgon då dagens båt redan var full och inga fler biljetter fanns tillgängliga. Jag lyxade till det med en härlig massage på spat på kvällen, ritade upp en liten karta på platser jag ville besöka väl på ön och passade sedan på att ta igen lite sömn efter djungeläventyret som inte bjudit på mycket av den varan.Efter en god veranda frukost checkade jag ut och begav mig mot färjan. Biljetten gick på 81000rp totalt vilket motsvarar ca 50kr och tog mindre än 2 timmar över. Valet att ta med egen vespa visade sig vara ett bra drag och det var så härligt att bara kunna sätta sig och köra iväg istället för att lösa transport på plats. Jag satte fart mot vad jag trodde var det berömda "Rumah Pohon Tree House" som jag sett så många bilder på. Det var inte helt lätt att hitta dock och efter att ha kört upp för vad som kändes som ett helt berg var jag helt övertygad om att gpsen var fel och stannade för att vända om, precis då ser jag ser en man komma ner från en sluttning för att möta mig. Han pratar begränsad engelska men tillräckligt för att jag ska förstå att det är hans ställe jag bokat så jag parkerar och följer honom upp för stigen där jag blir glatt välkomnad av hans 2 hundar. Det verkar bara vara jag där och snart sitter jag uppe i min egna lilla träkoja och lyssnar till fåglarnas sång, vinden som prasslar i träden och njuter av den fridfulla utsikten. 

Följande 4 bilder lånade jag här i brist på egna.
Jag inser såklart att det här inte alls är platsen jag trott mig ha bokat (fast namnet är likadant) men känner att det inte gör något då det är vackert här också och mest skönt att ha stället helt för mig själv. När solen gått ner stänger jag fönstret och dörrarna och känner mig ensam men precis rätt där jag ligger på madrassen på golvet och undrar över livet i den mörka natten.
Om man inte ville gå ner till parkeringen erbjöds det linbana, wohoo! Helt klart ett plus.

Redan dagen efter har mitt resesällskap också bestämt sig för att komma till ön så jag hämtar upp honom i hamnen. Tillsammans kör vi runt och utforskar en del av öns många stränder, vattenfall, pools, restauranger, viewpoints och landskap. Ser även en grupp mantor simma omkring ute i havet inte långt från klipporna utanför den vackra stenarken vid "Broken Beach".




Många gånger kör vi vilse, är inte säkra på vart vi kommer hamna eller om vi ens kommer komma fram då somliga vägar tidvis var väldigt svåra att ta sig fram på med sina hål, sand, branta backar och stora stenar, men det var lite av charmen med denna nya plats och gjorde inte så mycket i slutet av dagen när vi till slut lyckats ta oss hela vägen tillbaks till säkerheten i träkojan igen.
Morgonen efter blev det linbana ner till parkeringen och sedan en liten båt över till Nusa Lembongan för några nätters visit. Det skulle dock, på grund av bristande planering, ta nästan 1 timmas promenad med packningen i hettan innan vi tagit oss till andra sidan av ön och lyckats checka in på "D and B Bungalow".
Hyrde även en ny vespa att ta oss runt bägge öarna på (man når lätt Nusa Ceningan via en bro från Nusa Lembongan). Vi ville dyka här men havet kändes väldigt ovälkomnande så tiden fick bestå av sighteseeing, massa god mat och poolhäng istället.
Sedan blev det båt tillbaks till Nusa Penida igen där vespan till min glädje fortfarande stod kvar (läst att alla inte har samma tur) och färjan över till Bali var på ingång. Näst på agendan hade jag nämligen en vulkan som väntade på att bestigas och puttrade därför iväg på egen hand igen.