Anejlica

Ibland vill jag bara vara själv, och inser inte förrän efteråt att det kanske inte var
så dumt med sällskap ändå. Följde med pappa till fjälls i helgen och fast tankarna
fortsatte göra sitt bästa för att förvirra mig så var det ändå skönt att få komma bort
lite. Plocka kantareller, åka båt, spela yatzy, dricka öl och äta god mat. Men det jag
behövde mest var nog lugnet. Det är något med luften, fjällen och blöta myrar som
talar till mig.. det ger ro, tar sig in & lovar att läka min själ om jag bara tillåter det.


Och vilken pappa jag har.... som förstår och finns där utan att jag behöver sätta
ord på mina känslor. Som låter mig vara jag, oavsett i vilket skick det är. Tack!

Men nu är jag "hemma" i stan igen. Funderar på om jag ska slänga ut tvn, bärga
hit alla mina möbler, sätta upp mitt namn på dörrn och flytta hit på riktigt, för jäklar
vad jag trivs här! Hade egentligen tänkt flytta hem till pappa idag då det blir så långt
att pendla till jobbet i veckan men just nu vill jag bara vara själv några dagar, och då
jag råkar ha världens bästa vän som ger mig den möjligheten så vore det dumt att
gå emot mig själv mer än jag redan gör. Så nu ska jag ta mig tusan ta det där
badet jag längtat efter så länge & släppa ut alla känslor jag går och bär på..