Självklart kan jag inte lämna bolivia utan att ha gjort den ökända "Death Road", utnämnd till
världens farligaste väg. Varför den heten så? Jo för att det genom åren dött alldeles för många
människor längst den smala vägen som slingrar sig runt bergsväggarna. Ett litet ögonblick av
andra tankar och flera hundra m i luften är vad som väntar.. Sorgligt nog är det fortfarande
människor som saknas där nere i stupen. Numera har man byggt en ny, säkrare, väg för
trafiken och sedan dess är "Death Road" en popular utmaning för turister m dödslängtan.
Som jag till exempel. Minst 18 turister har dött cyklandes här och mångt många fler bilister
vilket man påminns om av alla kors längst kanterna, hundratals dog här varje år innan nya
vägen blev klar. Den 64km långa sträckan nerför, på smala grusvägar som knappt tillåter
mötande trafik, med dålig sikt pga dimma och regn som även skapar jordskred med
stenar och leriga vägar som följd, alldeles för få räcken och stup på ena sidan, börjar
på 4750m höjd och letar sig efter några timmar ner till 1200m. Den skakiga vägen och
konstanta bromsandet var det jobbigaste med hela grejen och i slutet orkade jag knappt
fatta tag om styret, idag kan jag knappt nudda varken underarmarna eller handflatorna
utan värk. Men det var det värt, lite träningsvärk har väl ingen dött av, jäkligt kul grej.
Och nu när jag äntligen börjar vänja mig lite smått vid höjderna här (bara andnöden
som spökar men man får ta det lugnt och vila mycket när man är ute och går)
började en molande tandvärk igår som eskalerat sedan dess. Så pass att jag,
som fortfarande inte sökt vård för febern jag haft 6 veckor nu, kände mig
tvungen att gå till tandläkaren idag. Efter att ha googlat mina symptom var
jag övertygad om att jag antingen fått en spricka eller en infektion under min
enda rotfyllda tand och hade mentalt förberett mig på att antingen måsta göra
en ny rotfyllning eller dra ut tanden. Efter att ha besökt några stängda kliniker
hittar jag iallafall 1 som är öppen och lyckas på nåt jävla vis göra mig förstådd
av tandläkaren som knackar, skrapar, testar smärtan när jag biter ihop samt
röntgar tanden. Till min lycka säger han att den ser jättefin ut och att det är
en infektion i tandköttet runtom som skapar smärtan och skriver därefter
ut ett recept på några piller som jag ska äta nästkommande 4 dagarna.
Vad jag får betala för detta? Inte en enda krona förutom dom 42
bolivianos som tabletterna kostar. Tummen upp Bolivia!
Kommentera