Efter 2-2.5h djupandning på speedboat, det enda sättet att ta sig runt här (utom att flyga vill säga
men det räknar jag inte ens som ett alternativ), gick vi i hamn på Isabela. Eller ja.. först var vi ju
tvungna att byta till en nästan exakt lika stor taxi-båt och betala för att komma dom resterande
100m till bryggan, precis som när vi skulle lämna Santa Cruz fast då för att få kliva på båten
såklart. Det verkar vara så dom skapar jobb här. En sån där småstörig grej som tar bort en
del av charmen i hela sydamerika, speciellt när man redan betalat både dyrt för en båtbiljett
mellan öarna & 70:- respektive 700:- bara i parkavgifter för att ens få sätta sin fot på Galapagos.
Man kan ju tycka att nåt borde ingå i priset. Vart pengarna egentligen går kan man ju undra men
inte är det för att hålla rent iallafall då lokalbefolkningen behandlar hela stället som en soptipp
och det därför ligger flaskor, plastpåsar, godispapper och glassplitter överallt. Jag trodde att
UNESCO-märkta platser runt om i världen handlade om att bevara och skydda dom till
nästkommande generationer, men precis som i tex Halong Bay i Vietnam där det ligger
plast & cigarettfimpar överallt verkar det hela mest bara vara en fasad-stämpel man klistrar
på för omvärlden. Tråkigt tycker jag att man inte kan respektera vår värdefulla natur mer än så.
Delade taxi med Mirjam & Alejandro den korta biten till centrum där vi checkade in på ett hostel
för 25 dollar per rum. Tyckte det kändes så smidigt att fråga runt tillsammans med dom som kan
språket men ändå var det jag som fick rycka in och pruta åt oss för att få ett ok pris. Nåt annat
jag ärvt av min far misstänker jag. Extremt trötta sov vi sedan bort nästan hela första dagen här,
hur skönt som helst och hur som spelade det ingen roll då den lilla byn inte hade så mycket mer
att bjuda på än stängda restauranger, leriga vägar och tour-offices. Lyckligtvis hade vi ett bageri mitt
emot vägen som säkrade vår överlevnad. Morgonen efter hyrde vi lite oplanerat 2 cyklar och trampade
iväg till "Wall of tears" ett påhitt för dåtidens fångar. Namnet ska, om jag förstått det rätt, påminna
om alla som dog under det meningslösa staplandet av dom tunga stenarna. Muren i sig var inget
att se men en bit därifrån fick vi syn på flera vilda jättesköldpaddor och på vägen hem massor
av leguaner. Och efter att ha sett den första verkade dom plötsligt dyka upp precis överallt.
Klimatet här är underbart, ca 30 grader och fuktigt, så oavsett väder kan man springa runt hela
dagarna i bikini om man vill (även om jag bara gör det på öde platser eller nära en
strand). Man kan ta ett spontandopp i havet när helst lusten faller på och det
behövs inte ens nån handduk efter vilket är precis vad jag längtat efter senaste veckorna.
Ingen av oss kände för att varken kolla på ännu en vulkankrater eller snorkla i det blåsiga havet
efter dyken vi redan gjort men Isabela bjöd ändå på allt från pingviner till Galapagos-
flamingos och även om stan i sig inte hade mycket att komma med var jag helt klart nöjd med det.
flamingos och även om stan i sig inte hade mycket att komma med var jag helt klart nöjd med det.
1 kommentarer
syster-yster
25 May 2014 11:09
världens finaste syster! <3
Kommentera